DEL I På tröskeln in… - Doria

7
människans möjlighet att göra världen till ”sin”. Emellertid kan en enskild människa endast
relatera sig till en del av världen som sitt särskilda rum.
Den mänskliga existensen kan anas vara laddad med mening i en ständig rörelse av tillblivelse
men också av en mer eller mindre temporär icke-tillblivelse. Denna oupphörliga rörelse kan vi
inte ställa oss utanför: det är vårt öde och vår bestämmelse. I en allvarlig själslig obalans och
ohälsa kan människan visserligen drabbas av overklighetskänslor och känna sig utanför, till och
med bortom tid och rum, men även då är hon en del av ett rumsligt sammanhang. Att vården
skulle tjäna patientens hälsa och lindra lidande också genom ett rumsskapande är därför inte bara
naturligt utan sannolikt helt nödvändigt. Men vad krävs det av rummet för att bejaka vårdandet
när det gäller en människa med ”trasighet” i själen? Med denna fråga som avstamp kommer jag i
det följande söka mig i riktning mot de rumsliga grundstrukturer i vårdandets värld som hänger
samman med människans hälsa och själsligt lidande, i grunden hennes livsmening. Avsikten är
att utforska hur rummet kan visa sig i den människas existens som lider av själslig ohälsa, och
hur det först och främst kan förstås i termer av rumslighet. I ett teoretiskt perspektiv omfattar
vårdvetenskap beslut i förhållande till inte bara människan och hälsan utan också
miljön/omgivningen, vårdkulturen och vårdandet. Brist på kärleksfull gemenskap aktualiserar
utgående från detta sådana grundläggande livsfrågor som gör det möjligt att se tillvarons unika
rumsliga kvaliteter. Min önskan är att utveckla möjligheter till att se, tänka och förstå nya
dimensioner av de grundvalarna i vårdandets värld som rumsligt sett kan sammanhänga med den
själsliga hälsans och lidandets rörelse och härigenom göra det rumsliga kunskapsmässigt
tillgängligt.
Min avsikt är inte att åstadkomma något stipulativt om rummet i vårdandets värld. För det är
temat alldeles för omfattande och krävande. Med tanke på det på en och samma gång dubbelt
konstitutiva med rummet blir mitt klarläggande i bästa fall något som kan gälla tills vidare. En
upptäcksfärd som påbörjas nu kan förhoppningsvis kasta nytt ljus över vårdandets värld och det i
sin tur ge inspiration till fortsatta utforskningar. Förhoppningen är dessutom att forskningen kan
fungera som en slags dörröppnare till vårdandets värld så att nya dimensioner av den kan
artikuleras och berika både vårdvetenskapen och vårdande kulturer.