DEL I På tröskeln in… - Doria

210
de genom texternas poetiska manifestationer kanske skulle kunna lämna uppslag till ett
okonventionellt läsande. Intentionen har sålunda varit tvåfaldig: texterna har bedömts ha ett
bildspråk som kunde användas, inte bara utifrån sin narrativa nivå, utan också i syfte att genom
språket främmandegöra det självklara (fördomen) som kan vara förenat med den egna diskursen.
Sålunda har en tanke tillämpats som gått ut på att forskaren i mötet med en text, som innehåller
överraskande och måhända provokativa språkliga bilder, verkligen manas till ett läsande som har
kvardröjande karaktär, 494 inte minst med tanke på de kontextuella texternas rikedom från
intervjustudien.
Inget av ovanstående fyller dock sitt vårdvetenskapliga syfte om inte läsakten vilar på en
teoretisk
tolkningshorisont. Även om texterna här har betraktats som autonoma, har de inte varit
det i så måtto att de skulle vara avskilda och fristående från forskarens vetenskapliga kontext. Så
mångbottnade
texter – som till exempel Gyllenstens i studien av skönlitterära texter – kan
användas för att lägga i dagen snart nog vad som helst om tolkningshorisontens inramning
saknas. Samma risk finns, fast på andra grunder, när det gäller vad man läser in i texterna från
informanterna. Som tolkare kan man alltid falla in i ett mer eller mindre mått av associativ
subjektivism. Det relativa i tolkningen framträder då jag påminner mig om att en text alltid
innehåller ett överskott av mening,
s utsagor många gånger
nderade att ta överhanden till skillnad från att vara kunskapsstoff för den hermeneutiska
495 vilket gör att den kan tolkas på många olika sätt. Det har
inneburit en ständig och i långa stycken frustrerande påminnelse om det faktum att det är
omöjligt att göra full rättvisa eller på ett uttömmande sätt förstå en annan människa, varken som
text eller som person. De divergerande tolkningar som dykt upp i läsakten har gett upphov till
alternativa utkast men också ständiga tolkningskonflikter. Så har varit fallet särskilt i
undersökningens kontextuella del där respekten gentemot informanterna
te
tolkningen. Den kontext som tolkningshorisonten har ställt till förfogande tryggade att texterna i
syntetiseringen inte började leva ett eget liv, utan blev lästa ”tillsammans med” den egna
horisonten. 496
494 Jfr Gadamer 1999.
495 Alvesson & Sköldberg 1994.
496 Jfr Palm (1999, s. 101) som konstaterar att detta ”tillsammans med” finns inskrivet i begreppet ”kon”-text.