DEL I På tröskeln in… - Doria

239
görande i vården. Orsaken kan möjligen sökas hos vårdarnas intuitiva förståelse för patientens
lidande: en människa för vilken varat har blivit olidligt har svårt att finna vila i det. Vårdaren vill
lindra och ser görandet som en möjlighet för patienten att komma ifrån det. Emellertid är det
snarare tvärtom. Det är genom att få stöd för att dröja kvar och uppehålla sig i varat som tillvaron
kan bli mindre främmande för den lidande människan. 575
Jacobsson 576 skriver om hur kulturmänniskan genom att ”ansa, tukta och vårda sin trädgård”
försöker skaffa full kontroll över det naturligt vilda, otämjda och kaotiska. Det kan relateras till
den ständigt pågående kamp mellan natur och kultur liksom mellan ordning och oordning som
kommit fram i Jönssons idéhistoriska forskning. 577 Allmänningen, i dess grundläggande
betydelse symboliserar det naturliga, otuktade och obearbetade i varat. Men på vilka grunder kan
detta tänkas vara vårdande rumslighet, det vill säga rumsskapande? Om kaos står mot kosmos,
det
vill säga ordning, eller om natur står mot kultur, finns det då inte en risk att det som är
organiserat och kultiverat ges en högre status än det som förefaller kaotiskt och avvikande?
Mänskligt sett torde det dock vara precis tvärtom: det levande och äkta är för människan mera
värdefullt än det som är konstlat eller på förhand fastställt. För detta finner jag stöd hos
Jacobsson
själsliga oreda, istället för ett rum för kontroll och tuktning. I en
aritativ vårdgemenskap utgör rumsligheten uttryck för människans orörda värde ovillkorligt och
578 som menar att ju mer vi primärt ansluter oss till organisatoriska principer, desto mer
är vi böjda att tro på det effektiva med ordning och reda. Däremot, när vi är tillvända och öppna
mot den enskilda människan, är vi också övertygade om det obetingade värdet av hennes sanna
natur. En vårdande rumslighet som allmänningen skulle i så fall innebära ett rum för den
enskilda människan och hennes
c
i alla dess uttryckssätt.
Rummet som etiskt incitament
Även om forskningens landskap här har varit vårdandet inom den psykiatriska vårdkontexten
575
Jfr gotiskans hweilôn med innebörden dröja, uppehålla sig (Hellqvist 1948).
576
Jacobsson 1999, s. 199.
577
Jfr Jönsson 1998.
578
Jacobsson 1999, s. 120.