Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Erfarenheter av brandolyckan
Intervjuerna visar att den genomgående erfarenheten av brandens följder på brandnatten
och dagarna därefter är att krisarbetet inom sjukvården fungerade bra och att man i framtiden
vet att man är kapabel att hantera liknande situationer som denna.
Efter de förutsättningar som vi hade så tycker jag att vi gjorde det absolut bästa vi kunde göra /…/ Vi
vet ju vad vi lärt oss och vad vi ska ta med oss och utifrån det så kan man agera på ett bättre sätt nästa
gång (PS-funktionär 4).
En förklaring till att man lyckades så pass bra är att många av de involverade i krisarbetet
arbetat länge tillsammans och känner varandra väl. Flera aktörer från primärvården och
någon från kommunen tog med sig sina kolleger till sjukhuset – och när det var kaotiskt
och det inte fanns tid att kommunicera underlättade det att känna varandra och veta hur
de andra tänkte. För framtida händelser är det därför viktigt att i förväg veta vilka man ska
samarbeta med både i akutfas och efterarbete, då är man mentalt bättre förberedd. En
psykosocial aktör från kommunen menar att det som fick verksamheten att fungera var en
stor samarbetsvilja – efter någon dag var det egalt varifrån man kom och vilken position
man hade där: ”Jag satt ju där och upprätthöll en funktion och vem jag var som person var ju inte
speciellt intressant”. Vidare berättar hon att det var till fördel att komma utifrån, eftersom
hon då vågade ifrågasätta beslut och gå emot vad hon ansåg vara felaktiga direktiv utan
rädsla för att ifrågasättandet kanske skulle påverka hennes jobb eller framtida karriär.
Uppfattningen att krisarbetet fungerat bra allmänt sett hindrar dock inte att synpunkter
förs fram på förbättringar av krisarbetet, både vad gäller samordning mellan myndigheterna
och när det gäller det praktiska genomförandet. Flera anser att arbetet hade underlättats
om det från början hade funnits en tydligare struktur och riktlinjer att hålla sig till.
Sjukhusprästen säger:
Vi måste ha klarare ordergivning. Tack vare att vi hade nätverk togs jättemycket bra initiativ, men det
var inte samordnat /.../ Då allt är kaos, då /måste man/ ha en plan som fungerar, rätt folk på rätt plats.
Andra anser att kravet på struktur är överdrivet och att en sådan här händelse kräver
utrymme för improvisation. Har man inte själv med sig något strukturtänkande i bagaget så kan
ingen annan skapa det heller, resonerar en aktör. En annan anser att olyckan visserligen bidragit
till en större krismedvetenhet på Sahlgrenska, men att det trots allt inte går att planera
för det värsta utan att man måste försöka att hitta en modell som så långt som möjligt fungerar
i alla lägen och som ger utrymme för improvisation.
Det finns en längtan efter struktur mitt i kaos, men det är ju just det som utmärker kaos att det inte
finns någon struktur och för att klara av det måste du vara en strukturerad person och är du inte det så
har du inte i kaos att göra (PS-funktionär 3).
Chefsläkarens erfarenhet av arbetet i samband med branden är att det medicinska omhändertagandet
av skadade fungerat bra men att det fanns kommunikationsproblem i och med
att man inte hade någon bra rapportering till sjukhuset från olycksplatsen då man saknade
en ledningsläkare där. När intensivvårdsavdelningen började bli fullbelastad efter några
timmar var det ingen där som visste om man fått in de sista skadade eller om det fanns ytter-
109