Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Tidigare erfarenheter på riksplanet
Estoniakatastrofen kan sägas vara – jämfört med erfarenheterna på lokalplanet – den stora
erfarenhetsgivaren på riksnivå, hos regeringsföreträdare och departementstjänstemän.
Problemen att möta anhöriga och enskilda betonas, där flera intervjuade bekänner en större
vilja att lyssna till de personer som tar kontakt med landets ledning. Viktiga lärdomar är
att hålla sig väl informerad och att visa sitt deltagande. Bland organisatoriska åtgärder på
riksnivå anges pågående arbete för att förstärka säkerhets- och joursystemen inom departementen
och förbättrade informationssystem, där inrättandet av Information Rosenbad är
en viktig del. Önskvärdheten om bättre system för att få tag på folk i akutlägen diskuteras
också liksom att få fram snabba lägesbeskrivningar. Som allmän synpunkt om Estonias
betydelse kan står följande utsaga av försvarsministern:
Estonia har varit den stora vattendelaren /med/ erfarenheter av hur myndigheterna agerade, både räddningsmässigt,
men framför allt vad gäller information och ´empatiskhet´. Det svenska räddnings- och
katastrofsystemet har tagit till sig lärdomarna, /man/ bedriver mycket kvalificerad övningsverksamhet
för samordning av stora katastrofer. Det finns en helt annan öppenhet för de psykologiska relationerna
kring katastrofer, det finns en förståelse att myndigheter inte räcker till utan frivilligorganisationer
måste finnas med. Det finns en insikt om mediehanteringens betydelse. /.../ Det gör att Estonia har haft
en vägledande funktion för samhället i kris /.../ Sverige har blivit ett bättre land för katastrofhantering
både empatiskt, samverkansmässigt och ansvarsmässigt.
När intervjusamtalen närmare kommer in på vilka förändringar som skett genom lärdomarna
från Estonia diskuteras två inriktningar. Det gäller för det första hur man på denna
högsta politik- och myndighetsnivå kan förbättra systemen vid en allvarlig samhällsstörning
och hanteringen av dess följder:
Blir en fråga tillräckligt känslig så går den omedelbart upp i höjden och då måste man ändå på något sätt
hantera det här med allmänhetens telefonsamtal, det var ju vad som hände med Estonia då gamla kommunikationsdepartementet
blev fullständigt nerringt /.../ Skulle det hända något liknande gäller det att
rigga en organisation snabbt och att man har ett antal personer som svarar i telefon och på brev, för det
blir enormt mycket sånt (Enhetschef försvarsdepartementet).
Estonia har lärt oss att man måste agera väldigt snabbt..... i det här fallet att vi bestämde saker rätt
snabbt och åkte ner.... och att vi tänkte igenom hur vi skulle agera här i huset om det skulle bli frågor /.../
Vi ska ju skaffat oss bättre beredskap nu genom Information Rosenbad (Press-sekreterare).
Men aktörerna på regeringsnivå vill samtidigt undvika den kontaktsituation som uppstod
i samband med Estoniahaveriet och frånhända sig vissa typer av likartade problem. De tänker
sig genomgående en arbetsfördelning bland samhällets institutioner där ansvaret för
katastrof och olyckshanteringen ska tryckas ner i samhällsapparaten till lokala myndigheter:
Vi har på ett mycket tydligare sätt både sett till att vi hålls informerade, men samtidigt att vi skickar tillbaka
det ansvar som lägre instanser i varje situation försöker skicka upp. Myndigheterna är ansvariga
och har ett odelat ansvar, /.../ ett departement ska inte sitta med en katastrof direkt hela tiden (Försvarsministern).
Det som vi alldeles uppenbart hade problem med vid Estonia var regeringskansliets relation till de anhöriga.
Allmänt sett tycker jag att vi inte ska ha den funktionen, utan det ska ligga på myndigheter /där/
65