Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Det blev ju ett eget ord som gick över alla nationsgränser. Alla, oavsett språk, visste vad ordet lista
betydde. Det var det man gick och väntade på de här dagarna tills då att prästen hade minnesstund då
han läste upp (Stadsdelschef).
De invandrarföreningar som arbetade tillsammans med kommunledningen och organisationerna
i staden erhöll en legitimitet genom sin delaktighet i arbetet som kanske inte tydliggjorts
tidigare. På detta sätt blev det arbete man bedrev ett viktigt sätt att befästa dessas roll.
Så det är ju en av de riktigt positiva bieffekterna av det här tragiska, det är ju att det gick så bra att nå
varandra. Och vissa har nog njutit en legitimitet som de kanske undrat om de hade. Jag vill inte påstå
att de inte hade den, men de hade nog inte känt att de hade den innan (Stadsdelschef).
Språk, kultur, religion
De språkskillnader som fanns upplevdes inte medföra några stora problem. Språkförbistring
och brist på tolkar löste man, mot ordinarie regler, genom att släktingar, grannar
eller vänner till de drabbade tolkade. I Hammarkullens kyrka användes svenska som det
officiella språket. Detta fungerade bra eftersom det hela tiden kom frivilliga privatpersoner
och erbjöd sig att tolka informationen till olika språk. Inte heller den kristna religionen
upplevdes som problematisk trots att man hade ”kristna” minnesstunder i kyrksalen.
Andra stadsdelar upplevde heller inte att religionen skapade barriärer mellan olika
religiösa grupper.
Vi hade väl en del funderingar i krisledningsgruppen när vi började åka hem till familjerna…kan vi ha
med oss en präst från svenska kyrkan hem till varje familj? Men det var ju de resurser vi hade. Det fungerade
även bra med svenska präster i muslimska familjer. De gick ju heller inte in, som jag har uppfattat
det, med den kristna religiositeten som något förtecken utan det var ju medmänskligheten och att
finnas och att lyssna som var viktigt under de här första kritiska timmarna (Informatör).
Dock saknades i vissa situationer vad man kan kalla kulturkompetens, dvs kunskap om
olika kulturers seder och traditioner. Detta blev mest tydligt i samband med begravningarna.
Man bestämde att ha likvärdiga kondoleanser vid samtliga begravningar. Bristen på
kunskap om de olika religionernas seder medförde, i detta fall, viss olägenhet.
Använder man blommor på muslimska begravningar? Skall det vara en stor eller lite blomma? Och det
slutade med att jag fick med mig en för liten blomma, det var ett misstag, så jag fick med mig en liten
ros, en liten handbukett. Sedan så ökade ju blomstersmyckningarna för att vara störst bland de orientaliska,
alltså de grekisk-ortodoxa. Och det gällde att hålla stilen och jag hade liksom anslagit en ton och
det kändes lite försmädligt att komma där med min lilla handbukett (Rektor).
Mediekontakter
Trycket från medierna var olika i stadsdelarna. Under händelsens första kaotiska dygn
hänvisades mediernas representanter till katastrofsamordningen i Gårda. Man hade inte
tid att ägna sig åt medierna och inte någon information att ge. I synnerhet i de svårast drabbade
stadsdelarna fanns varken tid eller behov att ta del av mediernas information. I de
flesta fall upplevdes dock relationen med nyhetsmedierna som god.
När skolorna skulle starta efter helgen gick man från kommunledningen ut med en väd-
93