Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Studien uppnår inte i första hand en generaliserbar kunskap om ungdomars uppfatt-
ningar och reaktioner kring branden rent allmänt. Den skall istället ses som ett försök att
skapa förståelse för situationen utifrån ett kontextuellt perspektiv, i vilket de sociokulturella
aspekterna ges betydande utrymme. Problematiken kretsar kring frågor som berör
förhållandet mellan medborgare med invandrarbakgrund och det övriga svenska samhället.
Vissa resultat genererar dock generaliserbar kunskap, då de också bekräftas av den statliga
informationsutredningen om branden, SOU 1999:68, i fortsättningen benämnd Informationsutredningen.
Ett problem vid författandet av denna studie har varit hur olika grupper och ungdomar
ska betecknas. Studien diskuterar invandrarbegreppets avigsidor samtidigt som just detta
begrepp är centralt i texten. Ett annat svårhanterligt dilemma är hur man skall presentera
ungdomarna med invandrarbakgrund. I texten används t ex formuleringar som ”iransk
flicka” i bemärkelsen ”flicka som själv invandrat till Sverige”, dvs ej är född här av invandrade
föräldrar. Benämningen är dock problematisk då det är mycket möjligt att flickan själv
inte skulle ha valt att presentera sig på detta sätt. Här finns alltså en uppenbar risk för att
sättet att presentera resultaten i sig självt hjälper till att befästa de negativa aspekter av olika
benämningar och begrepp, som texten som helhet diskuterar. Trots detta används dessa
benämningar i studien, eftersom de är relevanta för sammanhanget och det är svårt att
hitta bra alternativ.
Etnicitet, identitetsskapande och rasism
En viktig utgångspunkt för studien är den multietniska situationen som präglade branden.
I syfte att uppnå en djupare förståelse för reaktionerna på händelsen och informationen
från myndigheter och medier kring den, är begreppet ”etnicitet” viktigt att relatera till
resultaten. Detta för att kasta ljus över de processer av identitetsskapande och gruppbildande
som föreligger.
Etnicitet och identitet
De intervjuade ungdomarna kan på många sätt ses som tillhörande olika etniska grupper.
De utgör minoriteter i Sverige och tillskrivs av värdsamhället, och många gånger också av
sig själva, olika grupptillhörigheter såsom t ex ”kurd från Iran” eller ”somalier”. De hör till
den empiriska kategori för etniska studier som Eriksen (1993) benämner urbana etniska
minoriteter, om vilka forskning kring anpassning, rasism och identitetshantering m m tidigare
bedrivits. Ungdomarna med svenskt ursprung har helt enkelt kallat sig ”svenska”.
Även om etnicitet ofta hänförs just till minoritetsfrågor måste även den nationella identiteten,
”svensk”, betecknas såsom ett uttryck för etnicitet, då den i detta sammanhang skapas
i relation till de övriga ”annorlunda” grupperna. Enligt Eriksen är också majoriteter och
dominerande folkslag lika ”etniska” som minoriteter. Ett intressant resultat av studien är
att förväntningen om att finna uttryck för etniciteten i intervjuerna kom på skam redan i
och med sammansättningen av intervjugrupperna. Dessa grupper, som alltså de intervjuade
själva format, kom nämligen att bestå av ungdomar med vitt skilda ursprung. För att
exemplifiera detta kan nämnas att i en grupp fanns både Kosovoalbaner och iranier, i en
annan eritreaner och kurder. I dessa grupper talade alla ”samma språk”, såväl bokstavligt
123