Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

dat att besvären med utlarmningen berodde på att personen som larmade talade dålig
svenska; för det andra, att man sagt att flickan som ej kunde återfinnas i lokalen, i förvirrat
tillstånd befann sig någonstans på stan, och i ett senare läge att kroppen var så skadad att
den knappast gick att spåra.
Den statliga informationsutredningens huvudslutsats är att samhällets och myndigheternas
information och bemötande i sin helhet fungerat bra; sjukvårdspersonal, räddningstjänst
och polis, tjänstemän och politiker inom Göteborgs stad (SOU 1999:68). Detta
konstaterande måste dock diskuteras utifrån många olika perspektiv i och med att en
tämligen stor misstro mot flera instanser ändå konstaterats. Omdömet ”bra” är naturligtvis
avhängigt de normer, regler och värderingar som man gör sin bedömning utifrån, och
det finns kanske skäl att reflektera över hur väl dessa givna ”svenska” normer och regler
fungerar i ett multietniskt sammanhang. I vilket fall som helst verkar det vara utomordentligt
viktigt att etablera ett solitt förtroende till medborgarna redan innan en större
olycka eller krishändelse inträffar. Segregering, utanförskap och rasism bäddar givetvis
dåligt för en förtroendefull relation mellan myndigheter, medier och medborgare, och det
är i detta sammanhang som demokrati- och förtroendefrågorna framstår som i högsta grad
både centrala och problematiska.
Som slutlig sammanfattning av delstudien gäller:
• En klyfta tycks ha uppstått, eller accentuerats, mellan gruppen ”invandrare” och gruppen
”svenskar”. Den förra gruppen misstänker exempelvis i högre utsträckning än den
senare att branden anlagts av rasister, och att myndigheterna avsiktligt försöker dölja
detta pga rädsla för ”krig mellan invandrare och svenskar”.
• De informationsmöten som räddningstjänst och polis haft ute i de enskilda klasserna verkar,
trots skepsis på vissa håll, haft en viktig informativ och framförallt ryktesdämpande
roll.
• Framförallt på två punkter kritiseras myndigheterna ur informationssynpunkt. Dels att
man hävdat att besvären med utlarmningen berodde på språkförbistringar, och dels att
man sagt att flickan som inte kunde återfinnas i lokalen, i förvirrat tillstånd befann sig
någonstans på stan, och senare att kroppen var alltför skadad för att kunna upptäckas.
• Massmediernas nyhetsbevakning får tämligen gott betyg, även om man upplevt informationsbrist
gällande t ex räddningsinsatserna. Framförallt rapporteringen kring sorgen
betraktas som positiv och ”gemensamhetsskapande”.
• Studiens huvudslutsats är att det är oerhört viktigt att etablera ett solitt förtroende innan
en olycka liknande Göteborgsbranden inträffar, eftersom det är mycket svårt att upprätta
fullt förtroende i en akut krissituation.
153