Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

eagerar således på en tidning som enligt hans mening ”har skickat dit alla de har – en hel hord som
dundrar på”. Och ett annat fall där en orutinerad fotograf tvingats ut på detta hemska uppdrag:
Han plåtar aldrig annars, utan är mer papperskille. Han kom dit med en kamera på magen. /.../ Han klarade
inte av det...det var så j-la dumt att skicka dit honom, för han har aldrig varit på såna ställen innan.
Det var inte bra för hans skull, och inte för dem som blev fotograferade av honom heller (Fotograf).
Påtagligt för de fyra tidningar som ingår i studien är att de saknade erfarna medarbetare
med utländsk härkomst. Någon tidning hade en invandrarpraktikant bland journalisterna,
och denna sattes i arbete med research inriktad på förorterna. En praktikant på DN med
invandrarbakgrund fick också bevakningsuppdrag, liksom två studenter från Journalisthögskolan
i Göteborg som tidigare praktiserat på tidningen. Det är ett känt faktum att
svenska medier har få invandrare bland medarbetarna. Särskilt i samband med skildring
av begravningar och minnesceremonier blev frågetecknen många kring den egna kulturella
kompetensen, menar flera av de intervjuade arbetsledarna.
Det bästa är om tidningen är en spegling av samhället /.../ men idag är vi inte en etniskt mångfasetterad
redaktion /.../ Vi behöver journalister med invandrarfrågor som vardag (Redaktionschef GP).
Redaktionschefen menar samtidigt att brandkatastrofen visade att svenska invandrare är
en del av Sverige. I samband med händelsen kom grupperna kanske ännu närmre varandra,
resonerar han, och hoppas att detta ändock är något positivt mitt i förtvivlan.
Etiska aspekter
Hänsyn till drabbade personers integritet
De flesta intervjuade, alla kategorier, hävdar att bevakningsuppdragen kring branden i Göteborg
föranlett ett stort antal etiska diskussioner. ”Det är klart som korvspad att det var väldigt
mycket diskussioner om hur man ska göra och hur man inte ska göra”. De etiska diskussionerna
var sällan explicita utan ett slags flytande förhållningssätt, en outtalad vardagsetik.
Vi är en morgontidning, och vi har vår speciella etik i grunden. Vi kastar oss inte över människor, vi
anklagar inte en reporter som varit ute på jobb och missat en nyhet för att han inte gick över lik. Vi har
ett etiskt förhållningssätt till vardags (Nyhetschef GP).
Några chefer säger att de på ett tidigt stadium tvingades fatta flera viktiga etiska beslut.
Sålunda uppger till exempel GT:s redaktionschef att han redan två timmar efter branden
bestämmer sig för två saker: (1) att vara mycket försiktig med information om att branden
kan ha varit anlagd, och (2) inte tillåta publicering av bilder på människor som kan vara
döda. Han har en bestämd uppfattning om var de etiska besluten ligger och var censurering
av materialet ska ske: ”Journalisterna ska samla information och redaktionsledarna ska
bestämma vad som ska in i tidningen. Man sovrar inte på plats”.
Men de flesta intervjuade reportrar, fotografer och redaktionsledare anser att journalistiska
etiska bedömningar i första hand ska göras av dem på plats. Men samtidigt måste det
finnas ett samspel mellan den utsända medarbetaren och redaktionsledningen.
Lite längre tillbaka i tiden hade man ju inställningen att fotografen skulle dammsuga allt ute på fältet,
och lämna alla avgöranden till hemkomsten till redaktionen. Den tiden är förbi. Om vi skulle arbetat
170