Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Dom [svenskarna] fick offra sig själva var det vissa som sa.
Dom flesta var ju invandrare, bara några få svenskar var där /.../ och rasisterna tänker att dom svenskar
som var där är förrädare.
En möjlig tolkning av dessa uttalanden är att branden, dess orsaker och följder, görs till ett
”invandrarproblem” där man söker en förklaring till det faktum att även ungdomar med
svensk bakgrund drabbats. Informationsutredningen pekar på att många ungdomar med
invandrarbakgrund var kritiska till att nyhetsrapporteringen i så hög grad tog fasta på att
det var fråga om en invandrarfest, och att ungdomarna beskrevs som invandrare eller
invandrarungdom. Många av dem uppfattade tydligen sig själva som svenskar (SOU
1999:68). Föreliggande studie visar dock att det finns en möjlighet att branden, även i ungdomarnas
medvetanden, gjorts till en invandrarfråga. Om det är nyhetsmediernas sätt att
rapportera kring händelsen eller andra faktorer som avspeglas är dock svårt att avgöra.
Frågan är om branden kan ha blivit ett slags symbol för problem man som invandrare, eller
svensk med invandrarbakgrund, tycker sig uppleva i samhället. Skulle detta då innebära
att ungdomarna med svensk bakgrund indirekt drabbas av ett slags utanförskap, då de per
definition är uteslutna ur den direkt drabbade gruppen?
Grunden till ryktesspridningen
Rasism är ett begrepp som står i centrum när det gäller flera av de intervjuade ungdomarnas
uppfattning om orsaken till branden. En viktig förklaring till detta är givetvis det uttalande
om att branden tycktes vara anlagd, som den ansvarige chefen för räddningsinsatsen
i ett tidigt skede gjorde i TV:
Den på TV, han hade inte behövt gå ut och säga att branden var anlagd överhuvudtaget. Det får ju bara
folk att börja undra.
Man vet ju inte vad man skall tro. Precis när det hade skett, så sa dom på TV att den var anlagd. Det
var det första dom sa. Dom borde vara försiktiga med det dom säger – först ha bevis och sedan komma
ut i media.
Informationsutredningens slutsats är att just detta ”auktoritativa” uttalande på temat att
”det finns många tecken som tyder på att det är ett brandattentat mot den makedoniska föreningen”
la grunden till spekulationerna och ryktesspridningen kring brandens orsaker
(SOU 1999:68 s 15f). Det finns inga skäl att ifrågasätta effekten av detta uttalande i massmedierna
på brandnatten. Dock ligger det en fara i att tillskriva detta enstaka uttalande alltför
stor betydelse, eftersom andra relevanta och mer genomgripande orsaker till misstanken
och ryktesspridningen om branden som ett rasistdåd då lätt kan hamna i skymundan.
Nohrstedt och Sahlberg (1989) konstaterar exempelvis att det är viktigt att relatera rykten
till människornas bakomliggande erfarenheter. Om inte detta görs är det mycket svårt att
uppnå förståelse för arten av den oro som utgör ryktesspridningens grogrund. För att uppnå
en djupare förståelse av ryktesspridningen kring Göteborgsbranden är det viktigt att
reflektera över om inte ”grunden” till misstron i själva verket återfinns utanför den aktuella
händelsen. De erfarenheter av främlingsfientlighet, diskriminering och segregering som
131