Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Slutord
Olycksbranden i Göteborg 1998 har givit ett antal erfarenheter och lärdomar som här ska
summeras. Dessa erfarenheter gäller i huvudsak de kommunikativa aspekterna, men berör
delvis också olyckshanteringen i sin helhet eftersom de två delarna inte kan skiljas åt:
Olyckshantering allmänt
• Den typ av katastrofplan som upprättats i Göteborgs stad var ändamålsenlig vid den
aktuella brandolyckan, ur ett tillämpning- och användningsperspektiv.
• Katastrofplanen fungerade väl sett till dess struktur med bl a en katastrofsamordningsgrupp
och en informationsstab som var gemensam för både kommunen och övriga
berörda myndigheter.
• Det operationella arbetet i dessa organ fungerade tillfredställande trots de mycket hektiska
arbetsförhållandena och det uteslutande situationsanpassade beslutstagandet.
• Det samarbete som vuxit fram genom tidigare olyckshändelser och övningar har varit
av avgörande betydelse för resultatet.
Information
• Systemet med en gemensam informationsstab kräver klar arbetsfördelning och delegation
inom myndigheternas informationsenheter i och med att deras chefer i olyckslägen
finns på den gemensamma ledningsplatsen och inte vid egen myndighet.
• Ledningsarbetet på informationssidan försvårades i viss mån av att utrustningen inte
var intrimmad och uppvisade kapacitetsbrister.
• Den interna informationen inom vissa myndigheter har ansetts bristfällig och bör vid
framtida händelser hållas på hög ambitionsnivå.
• För framtida olyckshändelser är det väsentligt att ha goda resurser för webb-information
och snabbt aktuellthållande av denna information.
• Mobiltelefonin har i hög grad underlättat kommunikationen inom och mellan myndigheterna
och deras aktörer, och även underlättat kontakten med medier.
• Mobiltelefonanvändningen bland allmänheten medför samtidigt att anhöriga infinner
sig mycket snabbt på olycksplatser och sjukhus, vilket skapar problem att hinna ordna
mottagnings- och informationssystem.
Mediekontakter
• Den typ av samlad pressinformation som praktiserades vid branden fungerade bra sett
både ur myndigheternas och mediernas perspektiv.
• Aktörer måste visa stor varsamhet med uttalanden om orsaker och skuld etc innan
sådant fastställts.
•Vissa typer av journalistiska arbetsmetoder, t ex intervjuer av (chockade) olycksoffer och
inspelning av personliga samtal med drabbade, ger inte bara journalistiskt etiska problem
utan vållar även problem för myndigheterna i deras operativa olyckshantering.
• Internationella nyhetsorganisationer kan infinna sig på en olycksplats med mycket kort
varsel, varför resurser måste skapas förhållandevis snabbt för att möta deras behov.
Övrigt
• Debriefing av personal var delvis oplanerad och behöver i fortsättningen införas för all
personal som blir inblandad i olyckstyper som branden.
70