Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

individer med invandrarbakgrund återkommande upplever sig göra, bör alltså relateras
till situationen. Utifrån en sådan tankegång kan man anta att uttalandet av chefen för räddningsinsatsen
snarast förstärkt en redan existerande uppfattning. Här beskriver exempelvis
en Kosovoalbanska och en iranska i samspråk den främlingsfientlighet som de upplever
sig dagligen möta i samhället, vilken alltså redan sått fröet – eller lagt grunden – till
deras misstanke om mordbrand:
Det har inte bara med branden att göra. Det är rasistiskt överallt. Då tror man som invandrare att också
branden är anlagd – det spelar ingen roll hur många år du har bott här. Det blir värre för varje dag.
Folk säger det ju till dig varje dag, rakt ut. Jag kom ut från sjukhuset efter att ha legat där några dagar,
och skulle till apoteket och köpa min medicin. Då sa en dam bredvid mig att ”det är så orättvist att jag
som är så här gammal och har bott här hela mitt liv skall betala min medicin, och du som inte ens kommer
härifrån ska få din medicin gratis”. Man känner rasismen hela tiden, bara man går på spårvagnen
så antingen hör man något eller ser något hända antingen med någon annan person eller en själv.
De intervjuade ungdomarna uppger också flera skäl med rasistisk anknytning till att misstänka
att branden var ett rasistdåd. Man talar exempelvis om den anhopning av klotter
med rasistiska budskap som ungdomarna själva sett, men kanske framförallt hört talas om
från andra ungdomar. ”Nu har vi grillat 63, nu tar vi resten” var kontentan av budskapet
som man tagit fasta på, och som i varierad form – liknande nedanstående citat – frekvent
framkom i intervjuerna:
Man har sett i spårvagnen och på hållplatserna att ”nu har vi grillat svartskallar, det är bara en början”.
Min pappa har sett det med egna ögon, och jag skulle inte komma hit och säga det om det inte var sant.
Man tror ju att eftersom någon skrivit det, så ligger det ju någon sanning i det.
Informationsutredningen pekar på liknande händelser som förstärkt misstanken om den
anlagda branden, t ex att demonstrationer genomförts av nazister efter branden. Nazisterna
skulle då ha ropat ”Svartskallar, nu har vi fått er.” (SOU 1999:68).
Det existerar också en misstanke om att polisen eller de svenska myndigheterna överlag
försöker mörklägga de rasistiska tendenserna i samhället genom att helt enkelt, så
snabbt som möjligt, ta bort ovan beskrivna typ av klotter: ”De suddar bort det direkt”. Här
kan det konstateras att vissa ungdomar har en känsla av att vara utsatta för någon form av
maktövergrepp från myndigheternas sida. Undersökningar vid Rutger’s University har
visat att denna upplevelse är en viktig faktor när det gäller att förklara varför ett hot upplevs
som större än ett annat. En form av övergrepp kan vara just ”mörkläggning” av nyckelfaktorer
(t ex Nohrstedt och Nordlund 1993), i detta fall att myndigheterna skyndar sig
att eliminera allt som skulle kunna tyda på rasistiska tendenser i samhället.
En ytterligare förklaring till varför teorin om den anlagda branden fått så starkt fäste, är
de rykten som florerat om en nazistisk förening med lokaler i närheten av Backaplan. Medlemmar
ur denna förening sades ha varit synliga på kvällen för branden:
Jag hörde några rykten om att rasister hade varit där innan och kollat läget. Dom hade säkert planerat
allting. Och så ser man överallt att det står ”grillade svartskallar, vi ska tända på er igen”.
132