Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

– samt inom det kommunikativa området ett stort medietryck, hög informationshastighet
och mycket ojämnt informationsflöde.
Krisforskningen har emellertid i stor utsträckning haft ett organisatoriskt och administrativt
ledningsperspektiv där man främst intresserat sig för effekter av planering och
beslut, menar de holländska krisforskarna Paul t’Hart och Uriel Rosenthal. Traditionellt
har denna forskning varit inriktad på att granska hur myndigheter och företag hanterar olika
typer av stora olyckor utifrån perspektivet att dessa händelser rubbar samhällssystemet
och att vidtagna åtgärder ska resultera i en återgång till den normala ordningen. Som alternativ
föreslår de holländska forskarna ett mer kritiskt och politiskt perspektiv, enligt vilket
allvarliga samhällsstörningar definieras som högpolitiska situationer och perioder då
gängse tankemönster ifrågasätts (”moments of high politics; ”periods of breakdown of
familiar symbolic frameworks”). Sådana händelser bör betraktas som en del i en pågående
process där kriser kan uppstå genom olika kritiska eller avgörande förlopp (t’Hart &
Rosenthal 1996:5ff). Inom denna föreställningsram kännetecknas kriser av att de
a) är dynamiska företeelser, vilket innebär att aktörerna måste vara uppmärksamma på
viktiga förändringar i omgivningen;
b) utspelar sig på flera nivåer – på individnivå såväl som på samhällsnivå;
c) har känslomässig karaktär med kollektiv stress och upplevelser av personlig osäkerhet
och sårbarhet som resultat;
d) har en av legitimerande effekt (av ledarskap etc), i en process där en legitim samhällsordning
förlorar legitimitet i krisen för att efter krisen ersättas av en ny legitim ordning;
e) ger tillfälle till massmobilisering och institutionell självdramatisering (t’Hart & Rosenthal
1996:12ff).
Dessa politiska dimensioner av krisförloppet är en del av alla de faktorer som omger en
olycks- och krishändelse, dit även bland annat sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer
ingår. Rosenthal är kanske den forskare som tydligast varnar för att betrakta olycksoch
krishändelser som enbart tillfälliga systemavbrott. Han menar att vi i högre grad än
vad som vanligen är fallet måste beakta de omkringliggande faktorer som kan bidra till att
händelsen utvecklas till en kris eller motverka kristendenserna (se Rosenthal 1998).
Att lära av sitt förflutna
En viktig fråga i anslutning till brandens eventuella krisframkallande karaktär är hur de
ansvariga organisationerna hanterade situationen. Därför kommer rapporten att innehålla
analyser av hur bland annat räddningstjänsten, sjukvården polisen osv agerade i samband
med branden. Men som antyds av det perspektiv som vi kort presenterade ovan är en
viktigt aspekt av agerandet de inblandade aktörernas uppmärksamhet på situationens föränderlighet
och därmed deras förmåga till analys och lärande.
Inom organisationsforskningen har begreppet och skolbildningen organisatoriskt lärande
haft en stark ställning under en längre tid, liksom i den mer tillämpade organisationslitteraturen
där man dock vanligen använder den lärande organisationen som term. Först bör
dock påpekas att detta synsätt inte bara utgår från krishändelser utan från en kontinuerlig
12