Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Vad är samhällsförtroende?
Samhällsförtroende är ett begrepp som är svårt att precist definiera. Begreppet har två
huvudsakliga betydelsedimensioner, en rationell – det vill säga att man litar på något i motsats
till att vara skeptisk eller att tvivla – och en icke-rationell, mer affektivt betonad – att
hysa tillförsikt, tro eller förtröstan. 7 Man kan även syfta på en hemlighet, ett förtroligt meddelande,
vilket i sig är bundet till de ovanstående definitionerna.
Som vi tidigare visade kan förtroende ses som en egenskap hos samhället såväl som hos
samhällets medborgare. Om vi ser förtroendet som ett individanknutet fenomen är det
dessutom viktigt att göra en distinktion mellan förtroende som en handling eller snarare
handlingsbenägenhet och förtroende som ett mentalt tillstånd. Att betrakta förtroendet
som en handlingsbenägenhet innebär att se det som ett rationellt val mellan att lita på respektive
att misstro något – det skulle till exempel kunna gälla att lita på respektive misstro polisen
som myndighet, vilket i sin tur påverkar individens förhållande till respektive agerande
mot polisen. Förtroendet som tillstånd ses vanligen som en känslomässigt präglad förväntan,
både en generell sådan och mer specifik och avgränsad – exempelvis det förtroende
man kan hysa för nära vänner: det bara finns och uppfattas inte ens som uttryck för förtroende.
8 På systemnivå kan förtroendet handla om en förväntan att makthavarna automatiskt
tillgodoser medborgarnas behov, på individnivå ses högt förtroende som en förväntan
om att man ska bli hederligt och välvilligt behandlad.
I det synsätt som vi här använder oss av har vi förenklat perspektivet och valt att betrakta
samhällsförtroendet som en attityd som människor har till samhällets olika institutioner. 9
Förtroendet som attityd har tre komponenter: en kognitiv, en emotiv och en handlingsmässig.
• Den kognitiva komponenten handlar om tankemässiga föreställningar om att det man
hyser förtroende för erbjuder utbyten som är betydelsefulla för en. Detta behöver inte
innebära att man förväntar sig något positivt från det man hyser förtroende för, det kan
också vara avsaknaden av något negativt eller att normaltillståndet skall fortsätta
råda.
• Det centrala i den emotiva komponenten är den speciella känslomässiga kvalitet som
förtroendet rymmer, det vill säga hur det känns att hysa förtroende. Den har främst att
göra med trygghet, förtröstan och förhoppning, men även identifikation och solidaritet.
Förtroendet är att känna sig trygg, men kan i sin omvändning även uttrycka den negativa
reaktion som följer på sviket förtroende.
• Den handlingsorienterade komponenten innebär, på samma sätt som diskuterats ovan, en
benägenhet hos individen att agera eller handla på ett visst sätt. Hyser man ett högt förtroende
för politiker är det till exempel mer sannolikt att man går och röstar på valdagen
än om man har ett mycket lågt förtroende för dem. 10 Förtroendet är av extra stor
betydelse för hur man väljer att agera i en krissituation.
7) Jfr även det vidare perspektiv på förtroende som diskuteras i Holmberg och Weibull, 2000.
8) Jfr Rothstein, 1999, 2000
19) Jfr Elliot, 1997
10) Jfr SOU 1999:132
195