Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

ellt sett har lägre förtroende för svenska samhällsinstitutioner än vad svenskar utan
invandrarbakgrund har. Personer med invandrarbakgrund har t ex lägre förtroende för
”statsmakten” och svenska myndigheter, och skillnaden är mycket stor när det gäller förtroendet
för polisen. Efter branden sänktes förtroendet för polisen ytterligare. Motsvarande
förtroendeminskning bland svenskar utan invandrarbakgrund går ej att finna (SOU
1999:68).
Tidigare studier har visat att trovärdighet starkt hänger samman med hur själva informationskällan
uppfattas. Informationen framstår som trovärdig om den uppfattas härröra
från en för situationen legitim källa, dvs en sändare som har auktoriteten och kompetensen
att uttala sig. Om källan inte äger tillräcklig legitimitet i mottagarens ögon, så minskar
informationens trovärdighet. Detta kan gälla för exempelvis lekmännens information när
den motsägs av myndigheternas (Flodin 1993).
Det här beskrivna mönstret om informationens trovärdighet är lätt igenkännbart hos
ungdomarna med svensk bakgrund, vilka alltså ser kamraternas (lekmännens) uppgifter
som mindre trovärdiga när de fått delvis motstridiga uppgifter från myndigheterna som
de upplever som legitima källor. Den multietniska situationen ställer dock resonemanget
något på ända, då den grundmurade tilliten till och överlåtelsen på myndigheterna inte
längre är helt självklar. Istället kan en ”inbyggd” inställning till myndigheterna som näst
intill motståndare skönjas i intervjuerna. Förtroendet vänds istället till lekmännen, dvs
kamraterna, som man känner gemenskap med och personligt engagemang för. Om detta
är fallet handlar det inte längre om att ”rätt” myndighet skall uttala sig, dvs den instans
som det svenska samhället överlag erkänt som kompetent. Istället blir då kärnfrågan att
informationskällan – vilken myndighet det än är fråga om – måste anpassa sin kommunikation
till att överbrygga en redan existerande skepsis hos mottagarna. Om myndigheterna
då förlitar sig på ”sin erkända kompetens” och en ovillkorlig legitimitet, kommer detta
troligtvis att öka klyftorna istället för att överbrygga dem.
Att ungdomarna med invandrarbakgrund sätter mer tilltro till sina kamraters berättelser
än myndigheternas information, beror troligtvis även på flera andra saker: de kan ha
personliga erfarenheter av myndigheter både från sitt tidigare hemland och från Sverige,
som grundlagt en negativ inställning gentemot exempelvis polisen (jfr Stattin i Dahlström
och Flodin 1998). Ytterligare ett skäl till att ungdomarna med invandrarbakgrund sätter
mer tilltro till sina kamrater än till myndigheterna, är att de har mer personliga kontakter
med de direkt drabbade. Därför känner de troligtvis av lojalitetsdilemmat i högre grad –
som en pojke med svensk bakgrund uttrycker det:
Dom ungdomar som var mer inblandade än jag tror mer på rykten än vad jag gör. Det är väl så att man
på något sätt vill ha någon att hata för en sådan här sak.
Den splittrade informationen från myndigheter och medier
Att ungdomarna helt tydligt har uppfattat informationen om brandens orsaker som
mycket splittrad, har också bidragit till att underblåsa dels misstron mot myndigheterna,
dels själva misstanken om mordbrand. Främst ungdomarna med invandrarbakgrund konstaterar
att det är svårt att tro på informationen, eftersom ”teorierna bytts så många gånger”,
”en säger si och en annan säger så”, och uppfattningen att ”det måste vara något de döljer när de
141