Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

en av begravningarna sannolikt sett annorlunda ut. En av bildcheferna hävdar bestämt att
detta var en viktig lärdom:
Ja, vi har ju lärt oss att det finns kulturkrockar. Att vi utgår från våra värderingar och sedan finns det
andra värderingar som människor gör utifrån sin kultur (Bildchef GP).
Han menar också att annat återstår att lära. Så behöver till exempel fotografkåren lära ytterligare
om hänsynstagande i sårbara sammanhang, ”Det fanns en del som klampade omkring
ganska ordentligt på en av begravningarna där”.
Ett annat område där många av de intervjuade uttryckt en önskan om lärande, och där
lärande också tycks ha skett, gäller den psykologiska beredskapen och krishanteringen av
personal som arbetat på brandplatsen. Här har erfarenheterna varit blandade och kommentarerna
innehåller i flera fall en del kritik mot arbets-/ företagsledningen. Till exempel
resulterade detta på Aftonbladet, enligt en av tidningens reportrar, i att man försökte åtgärda
tidigare förbiseenden av behovet av avlastningssamtal och kallade till ett möte en
månad efter branden för att diskutera hur man skulle kunna möta behovet bättre nästa
gång, och hur en struktur för omhändertagande skulle kunna se ut. Aftonbladets redaktionschef
fyller i med att detta är ett område där hela mediekåren lärt en del, och har ytterligare
att lära:
Ja, det tror jag...att när det gäller vår egen personalvård så skulle vi utveckla krishantering på ett bättre
sätt än vad vi gjorde denna gången...alltså efterarbetet...och även under (Redaktionschef AB).
I en akut situation finns sällan möjlighet att välja vilka reportrar och fotografer som ska
skickas ut, även om sådana möjligheter öppnar sig senare och framför allt under de följande
dagarnas rapportering kring händelsen.
Jag ifrågasatte på ett morgonmöte varför det är så många unga reportrar som arbetar. Jag tycker att i
ett sånt här läge ska de som har flera år på nacken ta sitt ansvar och åtminstone anmäla sitt intresse för
att bevaka händelsen. /.../ Vad jag önskar att ledningen ska lära sig att plocka fram sina seniorreportrar,
det är en arbetsledarfråga (Fotograf 2 GP).
När en olycka inträffar nattetid, som branden i Göteborg, finns naturligtvis små eller inga
möjligheter att välja vilken personal som ska sändas ut på uppdraget. Om händelsen däremot
inträffar på dagtid råder andra förutsättningar. En nyhetschef utvecklar hur lärandet
efter brandkatastrofen skulle påverka han val av medarbetare en annan gång. En annan
arbetsledare funderar också i liknande banor – att erfarenheten av en sådan händelse förvisso
kan vara värdefull, men att man också måste tänka på individen:
Jag tror att jag först engagerar alla reportrar som finns tillgängliga. Sedan möjligtvis göra en bedömning
... inte av reporterns skicklighet... utan av hur psykiskt känslig reportern kan vara för en sån här
händelse (Nyhetschef GP).
Frågan är hur mycket en människa tål... det finns personer som jag inte skulle skicka nästa gång
(Redaktionschef GT).
Aftonbladets redaktionschef säger att ”självklart väljer jag människor med erfarenhet av liknande
situationer”. Han berättar också att inför tidningens bevakning dag två, togs det hän-
184