Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Det är möjligt att vi fick, men jag fick inte det. Men jag kan ju i och för sig tänka mig att det finns folk
som säger att´ ingen rök utan eld´ eller som tycker att GP i det här fallet bara var myndigheternas förlängda
arm med uppgift att ljuga och ge fel information./…/ att de som hyser övertygelsen om att det
är ett rasistdåd tror att en sån artikel i GP naturligtvis är beställd av myndigheterna. Tror jag att de tror
(Nyhetschef GP).
Den multikulturella händelsen
Att festen i Makedoniska föreningens lokal på Backaplan i Göteborg var av mångkulturell
karaktär påverkade diskussionerna på redaktionerna om hur man t ex skulle förhålla sig
till förekommande rykten. Intervjuerna tyder på att den etniska aspekten upplevdes som
problematisk i rapporteringen kring branden och att det förekom osäkerhet hos medierna
hur detta borde hanteras. Vissa av de intervjuade uppger att man i varje fall i ett inledande
skede inte betonade offrens etnicitet. Väsentligt var i stället att det var unga människor –
barn och ungdomar – som drabbats. ”Nationalitet var inte den första frågan, utan på vilket sätt
de var inblandade i branden” (Fotograf 2 GP). Händelsens tragik överskuggade betydelsen av
ungdomarnas härkomst, menar en arbetsledare, och säger att de etniska frågorna vare sig
tonades upp eller ner:
Under den perioden stod den mänskliga tragedin så i centrum att vi naturligtvis konstaterade att det
handlade om invandrare, och sökte upp invandrarorganisationer, men att /framhäva/ den hemska verkligheten
tror jag inte stod på vår dagordning där i början i alla fall (Lokal arbetsledare DN).
Inom redaktionen på samma tidning fördes diskussioner om hur de drabbade ungdomarna
skulle benämnas som kollektiv – invandrarungdomar eller ungdomar med invandrarbakgrund?
Var de svenska medborgare eller ej? Och hade det någon betydelse? ”Invandrare,
det kan väl jag också vara med hundra års perspektiv bakåt, så att säga”, menar nyhetschefen
som säger att tidningen försökte undvika benämningar som kunde missuppfattas.
Vi diskuterade detta. Och vi var säkert också påverkade av diskussionerna kring om det var ett rasistdåd,
och det var angeläget att inte här hela tiden använda ordet invandrare eller invandrarungdomar,
eftersom det är ett laddat ord för en del. Jag menar så här: Det vet ju varje tidning att varje gång man
skriver om invandrare och invandrares problem så är det tyvärr alltid ett antal människor som hör av
sig och undrar´vad är detta – är det här inte en tidning för oss göteborgare och svenskar?´ Och vi ville
undvika till varje pris att få några sådana stämningar. Vi fick inte alls det, inte någon gång. /…/ Vi som
jobbade här, vi var oerhört överens hela tiden.
Kvällstidningen GT/Expressen använde begreppet ”invandrarungdomar” i sina artiklar.
Något som den intervjuade reportern från GT menar var en nödvändighet i strävan att
belysa bakgrundsorsaker till det inträffade:
Jag ser ingen anledning till att man inte skulle skriva om det. Man måste ju beskriva verkligheten så
som den är./.../ Jag hoppas att det syntes i vår rapportering att det var invandrarungdomar det handlade
om. Det vill säga att vi bland annat beskrev orsaken till varför just de här ungdomarna håller till i en
sunkig, sliten lokal med livsfarliga elledningar och dåliga nödutgångar /.../ Hur ska du kunna beskriva
den problematiken om du inte skriver att det handlar om invandrarungdomar? /.../ Det blir ju helt
absurt (Reporter GT).
174