Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

STADSDELARNA
– DIT MÅNGA VÄNDE SIG
Stina Bengtsson
Den offentliga myndighet i Göteborg som – bredvid sjukvården – mest tydligt konfronterades
med brandens offer och deras anhöriga var de 21 stadsdelsförvaltningarna. Flertalet
stadsdelar berördes i någon bemärkelse, men de som var hårdast drabbade när det gäller
antal omkomna och skadade var i första hand Lärjedalen, Gunnared, Backa, Centrum, Biskopsgården
och Kortedala.
Denna delstudie syftar till att studera hur man på stadsdelsnivå i Göteborg hanterade
arbetet som följde på branden, främst under de första dagarna men också veckorna som
följde. Detta gäller främst stadsdelarnas kommunikationsarbete både inom organisationen,
gentemot anhöriga, medier och katastrofsamordningsgruppen. En del aspekter är
mer allmängiltiga för den här typen av händelser, som hur man löser och hanterar
personalfrågor under stor arbetsbelastning, medan andra är speciella för just denna händelse.
Enorm sorg och förtvivlan bland de drabbade, grupper med olika kulturella bakgrunder
och i vissa fall språkförbistring var aspekter som blev viktiga att beakta i det kommunikativa
arbetet.
För att ge en bred bild av hur förloppet kom att gestalta sig i stadsdelarna har personer
i fem stadsdelsförvaltningar intervjuats, varav fyra i några av de värst drabbade stadsdelarna
(Backa, Centrum, Gunnared och Lärjedalen), men också en mindre drabbad stadsdel
(Frölunda). Även rektorn för den kanske mest drabbade skolan, Angeredsgymnasiet, har
intervjuats. Tanken har varit att komma i kontakt med den/de person/er som bäst kunnat
redogöra för hur arbetet efter branden organiserades och tog form. Totalt ligger tolv intervjuer
till grund för delstudien, men uppgifter har även hämtats från stadsdelsförvaltningarnas
egna sammanställningar av arbetet, där sådana funnits.
Tanken bakom urvalet var att täcka in ett brett spektra av erfarenheter. Några av de värst
drabbade stadsdelarna har därför studerats; dock inte alla. Även bland de drabbade stadsdelarna
har denna urvalsprincip tillämpats. Därför har t ex stadsdelen Centrum valts ut;
den är en av de mer drabbade med avseende på omkomna, men antalet skadade var inte
så stort och därigenom var anstormningen av oroliga anhöriga inte lika stor som mot t ex
Lärjedalen eller Gunnared. För att ytterligare bredda bilden av stadsdelarnas arbete inkluderades
en mindre drabbad stadsdel. Detta gör att urvalet inte kan ses som representativt
för Göteborgs samtliga 21 stadsdelar.
Som redogörelsen påvisar finns också skillnader mellan upplevelserna av händelsen
mellan de värst drabbade stadsdelarna och de mer lindrigt drabbade. Inte desto mindre
finns ett flertal erfarenheter av händelsen som är återkommande i intervjuerna. Dessa sammanfattas
i slutet av kapitlet.
75