Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Först när jag ringde till dem så sa jag precis som det samtal som jag fick, alltså ”håll dig beredd för nu
kan det bli så att vi måste åka ut. Och vart vet jag inte” (Samordnare krisgrupp).
Den lösa strukturen fick även till följd att olika personer deltog i krisgruppsmötena beroende
på vilka som fanns gripbara.
Jag har tittat en del på sånt här arbete förut och har fått ett intryck av hur det skall gå till. Att man har
en ledningsgrupp som sitter i en annan lokal och fungerar med huvudet jätteklart och delegerar arbetet.
Så var det inte. (…) Det fanns en liten kärna naturligtvis som alltid var med, men vid nästa möte kunde
det vara nån annan (Samordnare krisgrupp).
Mötena med den tidigare krisgruppen hade gett en mental förberedelse som nu kom till
nytta i arbetet. Det faktum att krisgruppen hela tiden fanns tillgänglig i Hammarkullens
kyrka och inte satt ”i en annan lokal och fungerade med huvudet jätteklart” upplevde man också
hade positiva effekter. Ledande personer i stadsdelen fanns ständigt närvarande bland
de sörjande och detta upplevdes viktigt för arbetet i kyrkan.
Sen tror jag att den här närheten, att t ex stadsdelschefen fanns där hela tiden, från morgonen till sena
kvällen i flera dagar. Vår dåvarande nämndchef var också med och hans fru var med och stod i köket /…/
Hon sitter i kommunfullmäktige och är kommunalråd. Att de var synliga var viktigt. Att alla, på alla
nivåer, tog det här på allvar. Det tror jag var en stor poäng. Inte minst för de här grupperna som vi jobbade
tillsammans med som inte alltid känner sig delaktiga i det svenska samhället. Så det var väldigt
bra. Och vägde upp att vi inte hade det här strikta, formella, glasklara huvudet som satt på någon annan
plats och fattade kloka beslut (Samordnare krisgrupp).
Informationsarbetet
I Lärjedalen såg arbetet med brandens följder annorlunda ut jämfört med andra stadsdelar
i och med att en så stor del av arbetet bedrevs i en enda lokal – Hammarkullens kyrka. De
första insatserna handlade om att lösa informationsåtgärderna på plats, bl a att få tillgång
till informationen från katastrofsamordningsgruppen i Gårda. Informationen leddes därför
till en början från Gårda via stadsdelsförvaltningens ordinarie lokaler och till krisgruppen
i Hammarkullens kyrka.
Vi hade en person som hela tiden bevakade och tryckte upp information och fördelade… (Krissamordnare)
En stor arbetsinsats bestod i att offentliggöra namnlistorna. Trots att många av dem som
väntade på besked i kyrkan talade dålig svenska använde man svenska som språk vid
informationsmötena. Det upplevdes dock inte som ett problem då ett flertal personer
anmälde sig som tolkar och översatte informationen till sina respektive modersmål.
Aspekter av etnicitet
I Lärjedalen uppstod liksom i Gunnared och Centrum oroligheter inom vissa ungdomsgrupper
veckorna efter branden. Sådana stämningar märktes dock inte inne i Hammarkullens
kyrka. De egna personalresurserna förbrukades efter hand och för att motverka
missnöjesyttringarna lånades socialsekreterare in från andra stadsdelar. Man försökte också
bygga ett förtroende till de drabbade.
88