Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

het rasismen verkar. Men det verkar dessutom som om förklaringen till ungdomarnas flitiga
nyttjande av termerna ”svenskar” och ”invandrare” har andra viktiga dimensioner.
Gruppkategoriseringen tyder på ett upplevt utanförskap till det ”svenska”, och gruppen
”invandrare” har därför, trots stora inbördes skillnader, någonting väsentligt gemensamt.
Gruppkategoriseringen är ett tydligt inslag även när det gäller ungdomarnas förtroende
för myndigheterna, och skillnaderna i tilltro respektive misstro. Detta kommer att
behandlas i nästa avsnitt.
Förtroendet för myndigheternas verksamhet och information
Misstankarna om mordbrand, som vid tiden för intervjuerna verkar vara så utpräglad
bland de intervjuade ungdomarna med invandrarbakgrund, bottnar också i en tydlig och
uttalad misstro mot myndigheterna. Misstron mot utredningen av brandens orsaker är
högst märkbar och en allmän uppfattning bland dessa ungdomar tycks vara att polisen
döljer och mörklägger den verkliga orsaken, dvs att branden anlagts av rasister (jfr SOU
1999:68). Tidigare forskning belägger också att en misstanke liknande denna, att myndigheterna
döljer något och framställer hotet som mindre än vad det är i verkligheten, är en
viktig faktor bakom ryktesspridning och mytbildning (Nohrstedt och Nordlund 1993).
Uppfattningen om att polisen skulle undanhålla information om förövarnas uppsåt, motiveras
med att myndigheterna är rädda för öppna konflikter mellan invandrarungdomar
och rasister. Noterbart här är att begreppet ”svensk” kan ses som utbytbart mot eller synonymt
med ”rasist”, vilket skulle kunna säga något om det spänningsfält eller åtminstone
den klyfta som råder, vid denna tidpunkt, mellan invandrargruppen och det omgivande
svenska samhället:
Dom [polisen] är rädda för att det ska bli ett uppror /.../ dom är rädda för att det ska bli krig mellan
invandrare och svenskar, för alla har den ilskan i sig. Jag tror att det är en av anledningarna att dom
har tystat ner det hela jättemycket. Det står ju aldrig något om det längre i tidningarna. Sedan, när dom
kommer med förklaringen, om några år, då har folk inte den ilskan i sig längre. (förf. markering)
Det verkar som om det är så mycket polisen döljer fortfarande. Dom kanske inte vill säga att det var
anlagt för då kommer det att skapa värsta kriget mellan ungdomarna. Det kommer att bli kaos om det
kommer fram. Så jag tror nog att om branden är anlagd, så döljer polisen det eftersom dom är rädda för
att det kommer att bli krig mellan svenskar och invandrare. Då kanske invandrarna börjar gå till
svenska områden och bränna där. Det kan faktiskt bli så om man vet att ens släkting är död, att man samlar
lite folk och gör sådana saker. (förf. markering)
Många av våra kompisar tycker som vi, att man [polisen] inte säger hela sanningen. För varför skulle
just den festen – Halloween – som är en symbol för döden, vara just den festen där så många dog? /.../
Dom skulle knappast peka ut den personen som gjorde det, eftersom den personen inte skulle leva mer
än 20 minuter på stan då.
Flera av ungdomarna är också starkt kritiska till att man, enligt ungdomarnas synsätt, istället
för att utreda orsakerna till branden väckt åtal mot de personer som anordnat festen.
Informationsutredningen konstaterar en misstanke bland ungdomarna om att åklagarmyndighetens
beslut att delge arrangörerna misstanke om brott i själva verket bottnar i en
önskan att vända uppmärksamheten ifrån den verkliga orsaken till branden (SOU
134