Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

varje dag fram till den 9 november. Högstadieskolorna förstärks med elevvårdsteam samt
personal från Barn och Ungdomspsykiatrin (BUP) och kyrkan.
Hantering och beredskap
Stadsdelen hade sedan ett antal år tillbaka en krisplan och en krisgrupp etablerad. Några
som ingår i gruppen hade dock bytt arbetsplats och funktion inom organisationen och inte
deltagit i krisgruppens senare möten. Hos de personer som deltagit i gruppen under en
länge period fanns dock en mental förberedelse utifrån de möten man haft i krisgruppen.
Jag vill inte ha för mycket planerat, men att man ska ha gått igenom alla möjliga scenarier och ha nån
slags mental förberedelse. Detta är nåt som kanske aldrig händer igen /.../ För säg att det är planerat idag
och så händer det om tio år. Då skulle man få sitta och uppdatera planeringen och hålla på. För den planering
vi gör idag den har ju ingenting att göra med verkligheten om tio år. Bara det att jag ringde runt
på en lista som var ett halvår gammal och flera personer hade försvunnit ur organisationen och ingen
hade kommit ihåg att anmäla att de hade bytt. Det är ju så (Samordnare krisgrupp).
Planerna för krisarbete i stadsdelen tog form för ett antal år sedan efter en händelse som
höll på att utvecklas till en kris. Vid det tillfället fanns ingen planerad krisgrupp, men en
spontan uppstod. Erfarenheterna från den händelsen låg sedan till grund för den nu aktuella
krisplanen i stadsdelen som sedan utarbetades i stadsdelen.
Jag tror att krisplanen är som ett slags kvalitetssäkring. Dokumentation och kvalitetssäkring är viktigt att
ha vid byte av personal. Då finns det nånting kvar när människor går med sina kunskaper (Informatör).
Informationsarbetet
Den huvudsakliga informationen till stadsdelsförvaltningen under de första dygnen kom
från katastrofsamordningen i Gårda. Informationen från stadsdelsförvaltningen gick
främst till de boende i stadsdelen samt till den egna personalen. För att försöka stävja de
stämningar av missnöje bland de boende som man upplevde uppstod initierades tvprogram
om branden i lokalkanalen Öppna kanalen där bl a polis och räddningstjänst
medverkade. Beslutet om att sända dessa fattades av Göteborgs stad. Programmen producerades
av personer med utländsk härkomst som arbetat med tv-produktion på kulturhuset
Blå Stället i Angered. Man upplevde att många familjer fick information via tv-nyheter
i sina hemländer som gav en annan bild av händelsen än den som gavs i svenska medier.
Att så skulle vara fallet motsägs dock av SOU 1999:68 som visar att mediernas bild av branden
på Backaplan var likartad i olika länder.
Ett annat kommunikationsproblem fanns inom den egna förvaltningen. Vissa av den
egna personalen kände sig åsidosatta av informationsgivningen. Detta, ansåg man, berodde
på att de normala interna kommunikationsrutinerna upplöses i en situation som denna
och information kan på detta sätt gå förlorad.
De som satt och skulle bestämma skulle också vidarebefordra informationen och vissa tappade bort det.
Och då var det vissa grupper som kände att de inte fick veta nånting (Informatör).
84