Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Bland medierna varierade för övrigt graden av team-arbete. Samtidigt förekom andra
arbetsformer som inte är vanliga annat än vid händelser i brandkatastrofens format. Aftonbladet
tillämpade en slags flygande reportageskrivande och gemensam byline i sin första
upplaga, vilket innebar att de flesta artiklar var samförfattade. Reportrar ringde in information
till en skribent på redaktionen som tillsammans med egen information, telegramnyheter
m m formade artikeln:
Jag ringde och blev uppringd hela tiden, och lämnade pratminus och ögonvittnesskildringar till mina
kollegor i Stockholm. Det skrevs i Stockholm (Reporter AB).
När Göteborgs-Tidningens stockholmsreporter landade i Göteborg var det med uppdrag
att skriva två artiklar direkt på morgonen, varav den ena skulle vara intervju med någon
ansvarig ur räddningsledningen. Väl inne i taxin på väg från flyget till olycksplatsen börjar
han arbeta. Han skriver den ena texten halvfärdig genom att lyssna på en intervju med
räddningsledaren, som lokalradion sänder. Väl framme på olycksplatsen uppsöker han
samma person och fyller på med några egna intervjufrågor. Den färdiga texten lämnas via
mobiltelefon till redaktionen, för att tryckas i extraupplagan. Ett arbetssätt som skiljer sig
från vanlig kvällstidningssjournalistik, menar reportern:
Det här är ju nån slags journalistik som påminner om radiojournalistiken. Den är ju så oerhört snabb
och kortfattad./.../ Extra upplagor fungerar på det sättet (Reporter GT).
Reportern stannar i Göteborg den närmast följande veckan. Ett av artikeluppslagen gäller
en intervju med en man han läst om i ”konkurrenttidningen” Aftonbladet. Den unge mannen
återfinns genom att reportern med fotograf åker runt och knackar dörr i stadsdelen
Hammarkullen. En annan pojke som reportern beslutar sig för att ta kontakt med är en
överlevande discjockey som intervjuas i norsk TV på kvällen efter brandnatten.
Arbetsledning och instruktioner
”Är det en bra brand?” frågade en av kvällstidningarnas nattchefer när reportern första
gången ringde från olycksplatsen på Backaplan. ”Ja, det är väldigt stort ” svarade reportern.
”Är det flera skadade”...”Ja, det är flera skadade”...”Är det några döda?”...”Ja, det är det säkert”,
svarade reportern som i trans. Kontentan blev att fler medarbetare skulle skickas till platsen.
Enligt tidningens redaktionschef ställdes denne sedan inför tre huvudåtgärder och
–frågor; ” (1) Hur behöver vi göra om tidningen?, (2) Vilka reportrar behöver vi, respektive har vi
att tillgå? samt (3) Skicka en arbetsledare till Göteborg!” Den senare visade sig senare utgöra en
stor organisatorisk vinst. Redaktionsledningens hållning i detta tidiga stadium var också
att bildmaterialet var viktigare än texten.
GT/Expressen flyger senare ner en av sina redaktionschefer från Stockholm som blir
platschef under den närmaste tiden efter branden.
På Göteborgs-Posten informeras redaktionschefen först när reportrar och fotograf återvänt
till redaktionen och lämnat texter och bilder. Då ringer den ena reportern hem och
väcker honom. På redaktionen uppges redaktören för internettidningen ”GP direkt” bli en
nyckelperson under nattens arbete. GP fattar tidigt beslutet att med anledning av denna
”historiska katastrof” utkomma nästa dag, en utgivningsfri dag.
167