Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Informationsfrågorna var emellertid ingen exklusiv uppgift för informationsstaben, här
arbetade de fyra grupperingarna tätt samman. Således var bl a räddningschefen och räddningstjänstens
tekniska informatörer i hög grad involverade i detta arbete. Även annan
administrativ personal engagerades i det. ”Information i avgränsad betydelse existerade inte
längre, alla jobbade med det” (Informationsdirektör).
I räddningschefens s k inriktningsbeslut ingick prioritering av mediekontakterna som
en av tre punkter utöver räddningsoperativa punkter. ”Vi förstod att detta kommer att bli
någonting stort /massmedialt/”(Räddningschefen).
Den första presskonferensen på Gårda klockan 03.30 bevistades av ett knappt tiotal
medieaktörer, varav några deltagit i pressinformationen på Östra sjukhuset en timme tidigare.
Flertalet lokala medier var representerade, men inga andra. Det var vid detta tillfälle
som räddningsledaren uttalade åsikten att branden kunde ha varit anlagd, ett uttalande
med klara konsekvenser i polisens utredningsarbete och i förhållandet till medier och
anhöriga. ”Vi ångrar det bittert idag”, säger räddningschefen några veckor efteråt. Frågan
behandlas ingående i den statliga utredningen om informationen kring branden (SOU
1999:68). En annan sak är att räddningsledaren fick rätt till slut.
Tillströmningen av journalister och fotografer ökade markant frampå förmiddagen och
vid lunchtid på fredagen fanns uppskattningsvis 120–130 journalister och fotografer på
plats. Sammanlagt fem presskonferenser genomfördes på fredagen, men de glesades ut till
två på lördagen och en på söndagen. Från och med måndag återtog respektive myndighet
sitt informationsansvar gentemot medierna, men de presskonferenser som hålls i kommunens
regi fick ändå en samlad prägel.
På ett tidigt stadium bestämdes att presskonferenserna skulle vara gemensamma för
alla berörda myndigheter. Här redovisade var och en av de (fyra) myndighetssektorerna
sin information om läget under ledning av räddningschefen, varpå följde en gemensam
frågestund med strikt turordning och slutligen tillfälle för enskilda medier att intervjua olika
aktörer. Strukturen accepterades av mediekåren. Detta upplägg hade myndighetssidan
övat inför VM i friidrott i Göteborg 1995 och tänkbara ”kris”– händelser där. Grundinställningen
var att söka besvara alla frågor. Att upplägget fungerade så som tänkt kan också förklaras
med medieaktörernas dämpade agerande:
Händelsen skakade om alla så ingen försökte ta för sig och vara kaxig och vi lyckades bra med strukturen
som accepterades och som vi sen behöll (Räddningschefen).
De första presskonferenserna handlade främst om själva branden och släckningsarbetet
med frågor om bland annat brandorsaken. Ungdomarnas etniska bakgrund intresserade
också medierna ganska tidigt. Senare på fredagsförmiddagen ändrades fokus till sjukvårdsläget
och omhändertagandet av de skadade samt frågor om fastigheten och lokalen.
Polisens utredningsarbete började också bli intressant för medierna.
Den intensiva telefontrafiken med medierna sköttes främst av informationsstaben och
räddningstjänstens tekniska expertis och krävde 4–5 personers insats. I växeln placerades
personer för att direkt ta hand om utländska medier på olika språk. Särskilda arbetsplatser
ställdes vidare i ordning för journalister som så begärde. ”Vår brandstation är ju plötsligt
deras arbetsplats och då ska de ha rimlig arbetsmiljö också” (Räddningschefen). Taktiksalen där
51