Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Några brandmän kom till vår klass och berättade om räddningsarbetet. Det tycker jag var väldigt bra
att dom gjorde. Man fick klarhet i vad som hade hänt.
Det var två brandmän som kom och berättade hur det såg ut i lokalen /.../ Det var bra att dom förklarade
att dom inte kunde springa in och rädda alla på en gång. Många anklagade brandmännen för att dom
inte gjorde sitt jobb – sitt bästa. Men man måste ju förstå att det måste vara några som kollar över hur
branden ser ut och kallar efter mer personal /.../ Jag tycker räddningsinsatserna var jättebra. Det har
varit för mycket negativt omkring, men det är ju inte lätt för dom heller – dom är ju bara människor.
Det är fel att anklaga dom, dom gjorde bara vad dom kunde. Det finns dom som anklagar och säger att
dom inte gjorde sitt jobb, att det kunde varit bättre, att dom kunde fått dit fler ambulanser, fler brandbilar
direkt. Dom kan ju inte skicka så många på en gång. Det tog ju lång tid också att få fram var dom
var. Det hade ju ringt jättemånga mobiltelefoner. Många var ju chockade när dom pratade, många bara
skrek. Det var bra ändå.
Tilltron till myndigheterna visade sig i intervjuerna vara mycket stark i många fall, då man
avfärdat ryktena om mordbrand som osanna efter det att man fått annan information från
myndigheterna. Här är det tydligt att man i motsats till ungdomarna med invandrarbakgrund
sätter större tilltro till myndigheterna än till andra ungdomars berättelser:
Folk lyssnar för mycket på rykten och skapar sina egna uppfattningar utan att bry sig om vad dom som
verkligen kan det här säger.
Det var jättebra att brandmännen kom hit, eftersom det varit värsta ryktena här – att dom bara stått och
kollat på. Jag var jätteirriterad på dom, men det rättade till sig när dom kom och berättade om hur det
verkligen var /.../ Efter det att brandmännen var här tycker jag att räddningsinsatserna funkade bra.
Informationen kom ju lite sent /.../ räddningstjänsten kunde ha försvarat sig lite tidigare, innan ryktena
hade spridit sig. Att man fick veta att det bara var rykten lite tidigare, det där om att poliserna skrattat
och att brandmännen stått och kollat på. Man fick ju veta att det var brandmannens jobb att dirigera
dom andra. Ingenting hade ju funkat om han inte gjort det.
Jag har hört rykten om nazister som hade anlagt branden. Men det sa brandmännen att enligt polisen
så var det inte sant. Så det tror inte jag heller.
Tilltron till myndigheterna, som ungdomarna med svensk bakgrund genomgående visar,
kan till del ha en kulturell förklaring. Svenskarna har generellt sett en betydligt större tilltro
till statliga institutioner än många andra nationaliteter och etniska grupper. En ytterligare
och kanske viktigare förklaring kan emellertid ligga på det identitetsmässiga planet, där
man som ”svensk” rent allmänt känner ett behov av att försvara Sverige och svenskarna.
Här representerar ju dessa ungdomar ett fenomen utanför dem själva som individer, nämligen
nationen:
Jag tror säkert att räddningsinsatserna var så bra de kunde bli. Det är ju deras jobb. Så jag blir lite besviken
då fyra tjejer på TV4 säger att dom kunde gjort så mycket mer, att dom började klaga på Sverige. Det
tycker jag är orättvist.
Skillnaderna i förtroende för myndigheterna mellan de båda grupperna bekräftas också av
Informationsutredningen, vars resultat visar att personer med invandrarbakgrund gene-
140