Göteborgsbranden 1998 - Myndigheten för samhällsskydd och ...

Jag kände att jag också behövde få en förståelse för vilka känslor och vilka stämningar som var i svang
(Lokal arbetsledare DN).
De första dygnen efter branden skrevs de flesta av DN:s artiklar i Göteborg, där ett 15-tal
medarbetare var satta att bevaka allt som hade med branden att göra. På redaktionen i
Stockholm skrevs främst bakgrundsartiklar. Där satt en nyhetschef som ledde 3 – 4 reportrar,
medan arbetsledaren i Göteborg basade över dem som var på plats där. Cheferna
gjorde kontinuerliga avstämningar med varandra.
Det faktum att DN inte kom ut dagen efter branden gjorde inte bevakningen enklare,
anser tidningens lokale arbetsledare:
Jag hade alltså ett och ett halvt dygn på mig, men å andra sidan hade jag då väldigt höga krav på mig att
vi skulle ha en hög kvalitet på materialet, och dessutom så tror jag att vi gjorde 12 sidor, det är ju groteskt
mycket, så att jag var nervös inför det här uppdraget.
DN:s redaktionsledning var enligt denne lokale medarbetare missnöjd med den första
landsortsupplagan av tidningen, och flera omredigeringar gjordes under natten till söndag
– den första publiceringsdagen. Det handlade främst om ”sorteringsproblem”, d v s artiklarnas
utformning, följd och placering, och inte om deras innehåll.
Vem får vilket uppdrag?
Tidningarna uppges relativt omgående ha satt in stora personalstyrkor på att bevaka händelsen.
Göteborgs-Posten kallar personal till en normalt sett utgivningsfri dag och kvällspressen
mobiliserar stort. Aftonbladets redaktionschef bekräftar att kraftsamlingen var
stor och besluten snabba. ”Det gällde att överhuvud taget få ner folk”. Väl framme i Göteborg
indelades reportrarna och fotograferna i team. Hos Dagens Nyheter var kravet detsamma,
att få ner folk och att det inte fanns någon möjlighet att välja reportrar för uppdraget:
Det var ett sånt snabbt beslut så att det gick inte att sitta ner och fundera ”passar den eller passar den”,
utan vi satte igång telefonkedjor och fick tag på en hel del reportrar som av olika skäl var lediga och
befann sig i västra eller södra Sverige, och fick dem att sätta igång att börja åka mot Göteborg direkt
(Lokal arbetsledare DN).
Inte i någon av intervjuerna har framkommit att journalist eller fotograf skulle ha bett att
få avstå ifrån uppdraget att bevaka branden. Däremot finns enstaka andrahandsuppgifter
från arbetsledare och kollegor att någon journalist och fotograf kort efter anländandet till
olycksplatsen har kapitulerat inför sin egen chock och sina känslor, och åkt därifrån. Detta
gäller inte någon av de intervjuade. Flera redaktionsledare vittnar i stället om en stor spontan
uppslutning så tillvida att flera medarbetare som inte var i tjänst har ringt in till redaktionen
och erbjudit sina tjänster så snart de hörde talas om branden.
I det tidigaste skedet av katastrofen fanns få möjligheter att välja vilken personal som
skulle skickas till brandplatsen. Flera intervjuade anser att vissa mediemedarbetare som
kom tidigt till olycksplatsen var alltför orutinerade för denna typ av uppdrag.
Några av de intervjuade upplevde också brister hos andra medier. En av GPs medarbetare
169