Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 4 Läroplanspoesi och demokratifostran 101
åt sitt håll”. Elevernas utsagor rörande diskussioner om samhället och
om demokrati i deras respektive skola är samstämmiga. Diskussioner
existerar, enligt de flesta, nästan uteslutande på lektionerna i
samhällskunskap och i sällsynta fall på lektionerna i svenska. De diskussionerna
ses som intressanta men tiden är knapp och mer tid efterfrågas
då samhällsfrågor uppfattas som viktiga. Eleverna saknar tid
både för att formulera sina egna frågeställningar och att delta i samtal
(jfr Roth 2000:4–6). Alma och Esad tycker att diskussioner om samhället
är intressanta på lektionerna i samhällskunskap, men ”tills man
har vant sig så har lektionen tagit slut”. Många menar att de gillar att
prata med sina lärare. De mer intima samtalen sparar Esad till kompisarna,
men ”allmänt, så tycker jag att det är bättre med lärarna, de har
mer kunskaper så diskussionerna kan aldrig ta slut”. Vissa äldre lärare
kan dock vara svåra att prata med. De håller fast vid sina synpunkter
oavsett elevernas argument: ”De ger sig inte, även om man har rätt.”
Lärarna och elevinflytande: ”Läroplaner kan skifta men
deras stil är densamma.”
I en av Skolverkets rapporter (1998:187–188) slår man fast att undervisningen
på naturvetenskapsprogrammet i stort sett fungerar som den
alltid har gjort med traditionella elev- och lärarroller. Många elever på
det programmet vill, enligt utredarna, egentligen inte delta i undervisningens
planering. De har tyckt att läraren vet bäst hur undervisningen
skall bedrivas. Att sitta med och planera ses som tidsspillan.
Reformernas intentioner, om elevernas ansvar för sin utbildning och
ett utökat elevinflytande, hade inte förverkligats på naturvetarprogrammet
i samma utsträckning som på de andra programmen som
granskats vid det tillfället. Det finns belägg även i mitt material för att
det fortfarande förhåller sig så. Det uppskattar emellertid inte vissa
elever som jag träffat. En av dem är Dino som är starkt kritisk mot
lärarnas ovilja att ändra sina undervisningsmetoder. Hans äldre lärare
”har kört sin gamla stil i femtio år nu och de ville inte att jag skall
komma dit och ändra på det. Läroplaner kan skifta men deras stil är
densamma. De har kört samma prov, samma undervisning och samma
… dag efter dag efter dag i femtio år. Så det är jättetråkigt”. På Selmirs
skola där han läser handelsprogrammet är det annorlunda. Många
av hans lärare ”lyssnar, man får typ snacka med dem, hur man vill ha
och så här. Men det är inte i alla kurser eller ämnen och så men i
många är det. Det är upp till läraren”. Båda läser på första året.