Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 4 Läroplanspoesi och demokratifostran 105
Det tar för lång tid. Jag kommer ihåg, när jag började på min gamla skola i
sjuan, så jag ville ha en basketkorg. Jag tjatade på dem i två år, sen när jag
slutade nian fick de en basketkorg. Så varför kämpa när jag sen inte kan
använda det?
I Maktutredningen hävdas det att egna upplevelser av inflytande kan
ses som ett ”mått på medborgarens känsla av att kunna kontrollera sin
situation” (Petersson, Westholm och Blomberg 1989:56). Min empiri
tyder på att en del elever uppfattar sin situation i skolan som i stort sett
okontrollerbar med begränsade påverkansmöjligheter. Skillnaderna
finns i det här avseendet mellan elever som går i olika årskurser.
Yngre elever ser sina möjligheter starkt begränsade. Många vet helt
enkelt inte vad det är de har rätt att påverka i skolan. Det är uppenbart
att skolan inte fullgör sin uppgift i den här frågan. Överlag tycker
tjejerna att de har förhållandevis goda chanser att påverka. Men för att
lyckas krävs beslutsamhet och ett brinnande intresse:
Suada: Jag kan ju påverka mycket.
Suljo (till Suada): Som vadå? (skeptiskt)
Suada: = Som till exempel själva ämnena som jag ville läsa, matsalarna,
bamba och lite annat man kanske kan påverka -
Meho (till Suada): Men kan du påverka ditt schema?
Suada: Mitt schema? Ja, definitivt. Vill jag inte ha nånting så tar jag bort det
eller vill jag lägga till nånting så lägger jag till det.
Meho: Det enda är ämnena jag kan påverka. Typ, hoppa av och läsa sen.
Suada (till killarna): Men påverkar ni inte era betyg då, eller… (5)?
Suljo: = Nej, jag vet inte om det är mycket man kan påverka (4). Jag har inte
påverkat nåt så mycket så att…
Moderator: Finns det nåt som ni skulle vilja påverka?
Meho: Nej, vi kan inte.
Moderator: Har du försökt?
Meho: Jaa::, men det går inte.
Suljo: Man har gjort det flera gånger och om man inte lyckas några gånger så
lönar det sig inte att klaga för då händer det ändå inte nåt.
Nerma och Elvira (årskurs ett) menar att det inte går att påverka.
Skulden läggs på lärarna. ”Jag vet att det är omöjligt. De lyssnar aldrig
på oss”: säger Nerma. Elvira tillägger att eleverna vet att det hela
beror på lärarna. De två tjejerna utgör ett undantag eftersom övriga
tjejer har goda förhoppningar om att kunna påverka sin skolvardag,
vilket de ofta gör. Ibro har en bestämd uppfattning om att invandrarna