Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

104 Mirzet Tursunovic
påverka. Det fanns ett par elever som tidigare har varit medlemmar i
en skolförening. Selmir ”har varit med i SSU men har slutat. Jag skrev
bara in mig men sen orkade jag inte med det. Jag skulle gå på såna
läger eller nånting. Jag tror inte de är bra, jag vet inte”. Dino berättar
om sina erfarenheter: ”Jag tycker jag kan påverka eftersom min
kompis är ordförande så jag behöver inte vara med. Jag slipper gå på
mötena och ändå får så som jag vill. Det är en fördel.” Negativa
erfarenheter av medlemskap i politiska föreningar i hemlandet, som
Dino berättar om, gör att han ifrågasätter den här typen av organisationer;
ändå funderar Dino på att engagera sig i ett politiskt ungdomsförbund:
Jag tänkte gå med i MUF men jag ångrade mig, eller, kanske tänker jag på det
fortfarande men … . Det är inte så bra om man är medlem i nån politisk förening,
det tycker jag inte. Man skall inte …, jag har lärt mig i alla fall hemifrån
att man inte skall vara märkt, om man säger så. Det skulle vara privat och det
är inte bra om man är medlem i nånting politiskt. Ett tag ville jag, sen skall
jag se om jag vill det igen.
Inflytande och påverkan: ”Det var lättare att påverka.”
Ju äldre eleverna är desto mindre positiva är lärarna till att eleverna
”lägger sig i” undervisningen. Alla respondenter pratar om att det har
varit lättare att påverka i grundskolan. Suada menar att en grundskola
vanligtvis är ”en mindre skola” med färre elever. En del förklarar det
med att relationer till lärare har haft bättre förutsättningar att kunna
utvecklas där och att det känts som att lärarna haft mer tid att engagera
sig. Tiden på gymnasieskolan upplevs som splittrad mellan många
kurser som man läser under en kort tid vilket inverkar negativt på
sammanhållningen i klassen. Suada menar att man inte riktigt vet
vilka problem elever från samma klass har när de är tillsammans bara
på några enstaka kurser ”och då bryr man sig inte. Det är deras sak att
ta hand om det”.
Att engagera sig för något tar alltför lång tid i synnerhet när eleverna
vet att de är i skolan under en begränsad period. För att känna
mening med sitt engagemang vill de helst omgående se resultat. De
har svårt att se nyttan av engagemang i ett bredare perspektiv. Antagligen
är det så att man på skolan inte ägnar dessa aspekter tillräcklig
uppmärksamhet, vilket skapar ovilja hos eleverna att medverka i formaliserade
demokratiformer. Det är här och nu som räknas. Dino
nämner ett fall där han engagerat sig under sin tid på grundskolan: