Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 8 Engagemang och opartiskhet 223
riteten fattat ett visst beslut gör inte beslutet moraliskt legitimt. Det
finns ett (eller flera) beslut som är riktiga oberoende av vad majoriteten
beslutar.
Även om det råder oenighet om vilka moraliska principer som står
över demokratin, så skulle nog de flesta hävda att det finns moraliska
principer som står över demokratin. Utgångspunkten för deliberativ
demokratiteori är att medborgarna – med hjälp av demokratisk deliberation
– kan ta reda på vad som är rätt och fel i moraliska principfrågor.
Om vi återknyter till exemplet med passagerarna i tågkupén som
skall besluta om rökning, är tanken att de tillsammans kan avgöra
vilket beslut som faktiskt är riktigt. En demokratisk beslutsprocedur
syftar således inte till att aggregera preferenser, utan till att ta ställning
i en moralisk fråga. Trots att de flesta i kupén har en preferens för att
röka bör de lägga sin röst på ett rökförbud. Skälet är att den som är
emot rökning har ett rimligt skäl att få sin vilja igenom – ett skäl som
alla kan acceptera.
Kontraktualistisk moral
Man kan naturligtvis komma fram till ett rökförbud utifrån olika
moraliska utgångspunkter. Enligt utilitarismen bör man väga effekterna
av ett rökförbud på den sammanlagda välfärden. Enligt ett naturrättsligt
perspektiv bör man ta fasta på en förutbestämd rätt till liv och
hälsa för alla. Enligt ett kommunitärt perspektiv bör man utgå från de
moraliska konventioner som råder.
Enligt en kontraktualistisk moraluppfattning är dock det avgörande
skälet till att förbjuda rökning att alla kan enas om att det är rimligt
efter ett sakligt och opartiskt samtal i frågan.
Kontraktualismen pekar inte ut specifika moraliska normer på förhand.
Den anger ett abstrakt riktighetskriterium på moraliskt riktiga
handlingar. Att handla moraliskt innebär att man handlar enligt principer
som man kan rättfärdiga inför andra. Kontraktualismen anknyter
till den bokstavliga innebörden i ordet samvete, d.v.s. det vi ”vet tillsammans”.
Denna kunskapsinriktade syn på moral förknippas särskilt med den
tyske filosofen Immanuel Kant. Han tänkte sig att moraliska principer
kan inses med hjälp av ett moraliskt förnuft, ungefär som vi kan inse
riktigheten av matematiska lagar (Kant 1964:79; jfr Scanlon 1982).
Precis som man kan resonera sig fram till giltigheten av matematiska
lagar kan man resonera sig fram till giltigheten i moraliska lagar.