Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 2 Demokratin och debatten om de utländska medborgarnas rösträtt 33
ömsesidighet i dessa relationer – om vi eftersträvar rättvisa – långt
mer befogat än i andra mer sporadiska relationer, exempelvis i förhållande
till dem i andra och mer avlägsna gemenskaper. 16 Om vi ser
detta som en för demokratin bakomliggande idé har vi också antytt en
legitim grund för att begränsa rätten till demokratiskt inflytande.
Den tanke som här lyfts fram skall inte förväxlas med föreställningen
att politiskt inflytande är ett privilegium som en person
förtjänar i kraft av sitt bidrag till samhällets välstånd. En sådan förtjänstprincip
var populär kring 1800-talets slut och ansågs till exempel
motivera ”utskyldsstrecket”, d.v.s. att rösträtt endast tillkom de skattebetalande.
Ömsesidighetsprincipen ser inte till människors bidrag till
samhället, men till deras beroende av detsamma. Den säger att vi är
skyldiga att erbjuda skäliga samarbetsvillkor till alla som för sin välfärd
är beroende av det sociala samarbetet.
Kravet på ömsesidighet utgör alltså ett argument för demokratiska
procedurer. Om politikens spelregler skall vara ömsesidiga måste de
framstå som rimliga för var och en. Det är den bakomliggande principen
för idealet om ”att styra och att styras” och att de som styrs (lever
under lagarna) också skall ha rätten att styra (stifta lagarna). Men
ömsesidigheten förutsätter samtidigt att den är begränsad vilket ger
oss skäl att begränsa rätten till politiskt inflytande. Ty den andra sidan
av ömsesidighetstanken är att de som inte ”styrs” inte skall ha rätten
att ”styra”. De för vilka lagarna inte kräver fullt ansvar (exempelvis
barn), endast gäller under kortare tid (turister, tillfälliga besökare),
eller för vilka de inte alls gäller (invånare i andra länder) kan följaktligen
inte ställa samma krav på politiskt inflytande. Grunden för att
avgränsa rösträtten finner vi därför i tanken att demokratin är en
metod för rättvis fördelning av makt mellan samhällsmedlemmarna.
Rösträtten bör tillfalla alla dem som är varaktigt underkastade de
institutionaliserade formerna för samarbete inom en avgränsad
gemenskap. Begränsningar av rösträtten som går utöver detta är orättvisa
eftersom de inte utgör ömsesidigt acceptabla villkor för socialt
samarbete. Rustad med den slutsatsen är det nu dags att angripa de
ståndpunkter och beslut som formulerats av riksdag och regering.
Avsikten är att först karaktärisera de ståndpunkter som formulerats för
är emellertid att principen om ömsesidighet förutsätter en avgränsad social gemenskap
oavsett hur vi preciserar dess innehåll.
16 Det kan hävdas att skillnaden mellan våra skyldigheter inom en gemenskap och
våra skyldigheter till medlemmarna i andra gemenskaper ständigt krymper. Tydliga
tecken på detta är de senaste femtio årens tilltagande internationella politiska samarbete
och bistånd samt, under senare år, även humanitära interventioner.