Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

76 Magnus Dahlstedt
Ett mångfacetterat partiliv
Maktutövningen i partier både anspelar på och legitimeras av de myter
om Främlingen som cirkulerar runtom i samhället. Jag har utifrån
intervjuer med politiska företrädare med utländsk bakgrund uppmärksammat
några av de utestängningsmekanismer som verkar i svenskt
partiliv. Ett av utestängningens ansikten rör de spelregler och konventioner
som reglerar själva partilivet. Ett annat ansikte är tillgång till
olika slags kontakter och nätverk inom partierna. Ett tredje, slutligen,
rör den uppsättning av utpekande, stereotypa bilder av ”de Andra”,
som vid olika tillfällen kan tjäna till att legitimera utestängning och
särbehandling.
Om personer med utländsk bakgrund fortsätter att representeras
som Främlingar i partilivet och andra delar av svensk offentlighet, så
kommer andelen företrädare med utländsk bakgrund sannolikt att förbli
avsevärt lägre än andelen av den totala befolkningen. Det tvingar
dessutom, högst sannolikt, fortsatt företrädare med utländsk bakgrund
att på olika sätt förhålla sig till en föreskriven roll som just Främling.
Partiernas interna normeringslogik gäller förstås inte bara etnicitet
som sorteringsprincip, utan också andra grunder för kategorisering
som klass, kön, sexualitet och generation. Vad vi i svenskt partiliv har
att göra med är en komplex samhällelig logik av kategorisering och
bedömning av ”normalitet” och ”avvikelse” (jfr Fraser, 2002).
Det bör dock understrykas att partilivet inte är statiskt. Det bedrivs
i partierna snarare en ständig kamp om det politiska utrymmet. Förtroendevalda
med utländsk bakgrund är inga passiva ”offer” utan förmåga
till självständigt handlande. Tvärtom. De medverkar aktivt till
att såväl etablera som bryta mot tanke- och handlingsmönster som
pekar ut och placerar vid sidan av. Jag har bland annat berört fenomenet
”identitetspolitik” som i sig belyser partilivets dubbelhet. Den
är dels ett svar på, dels ett led i själva utestängningens dynamik. Även
om det i intervjuerna finns berättelser som tar fasta på omgivningens
skepsis, misstro och särbehandling är det uppenbart att de allra flesta
av de som intervjuats bedriver ett enträget arbete för att förhandla med
rådande maktordningar och att i någon mening destabilisera eller
omdefiniera det politiska fältet.
Också denna iakttagelse överensstämmer med Diana Mulinaris
iakttagelser av invandrade inom svensk föreningsrörelse. Även om
”invandrade” möter en rad hinder i det fackliga arbetet, så är det ändå
kampvilja och engagemang snarare än resignation och passivitet som