Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

186 Anna Jarstad
I vissa länder tillsätts kvotplatserna utan val. De angloindiska
representanterna i det indiska underhuset såväl som de inkvoterade
minoritetsrepresentanterna i parlamenten i Kiribati, Pakistan och
Slovenien utses av respektive minoritetsgrupp utan demokratiska val.
Det vanliga är dock att kvotledamöterna väljs genom skilda vallängder
vilket innebär att både den etniska identiteten hos de som röstar och de
politiska kandidaternas blir känd. Detta medför en rad etiska problem:
När, hur och av vem ska etnicitet fastställas?
I många länder bestäms etnicitet vid födseln efter faderns identitet
och anges i passet. Den personliga identiteten tillskrivs sålunda av
staten. Där även separata röstlängder förekommer görs ingen åtskillnad
mellan privat och politisk identitet. Det innebär problem för de
som inte identifierar sig med någon etnisk grupp, som har blandat
ursprung, eller skiljer mellan sin privata och politiska identitet. I hur
hög grad som självbestämd etnicitet och politisk identitet sammanfaller
kan bero på hur intensiv konflikten mellan grupperna är.
På Nya Zealand har man efter reformer beslutat att varje individ
själv avgör om han eller hon vill registrera sig på den allmänna eller
den särskilda maoriska vallängden. Vart femte år har man möjlighet
att byta vallängd. Den individuella politiska identiteten kräver sålunda
inget godkännade av de maoriska ledarna. Däremot är det maorierna
själva som beslutar vilka som de betraktar som äkta maorier och som
beviljas medlemskap i respektive stam och de organ som existerar
parallellt med statens ordning.
Antalet kvotplatser är ytterligare ett praktiskt problem med politiska
konsekvenser. Ska makten fördelas lika mellan två grupper som
delar territorium? Ska tidigare oförrätter kompenseras av en överrepresentation
av en grupp? Eller ska fördelningen av mandat motsvara
demografin, det vill säga att man reserverar ett visst antal
mandat för varje etnisk grupp beräknat på gruppernas respektive andel
i befolkningen? 3
I vissa länder vilar freden mellan tidigare rivaliserade grupper på
grundvalen att grupperna har samma status. Detta kan återspeglas av
lika antal platser i parlamentet. I andra länder ges en tidigare förtyckt
minoritet överrepresentation som en symbol för den dominerande
gruppens välvilja. I ytterligare andra länder inkvoteras ett mindre antal
representanter än vad en proportionell fördelningen skulle ge. Detta
3 Etnisk fördelning kan som tidigare nämnts avspeglas i val under förutsättning att
människor röstar etniskt och de etniska gränserna överensstämmer med valkretsarna.
Men detta är inte alltid fallet vilket kan leda till att etnopolitiska minoriteter
underrepresenteras, även vid proportionella val. I sådana fall kan kvotering tillämpas
för att uppnå proportionell avspegling.