Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

42 Ludvig Beckman
Principer för rösträtten
Accepterar vi ömsesidighetsprincipen accepterar vi också att anknytningen
till landet har betydelse för rätten till politiskt inflytande.
Frågan är emellertid vilken anknytning som framstår som rimlig. Är
det den legala anknytningen i form av medborgarskap, är det vistelseorten,
eller den enskildes lojalitet och samhörighet, som bör fälla
avgörandet?
Låt oss inledningsvis konstatera att ömsesidighetstanken tycks tala
för att låta boendet avgöra rösträtten. Människor är i hög grad
beroende av varandra om de lever under samma ekonomiska, juridiska
och politiska institutioner. Det kan därför sägas att ömsesidigheten bör
prägla relationerna mellan alla som bor inom en och samma
statsrättsliga gemenskap. Innebörden av ömsesidighet med avseende
på fördelningen av politisk makt är, som vi tidigare hävdat, lika rätt
till inflytande över de politiska besluten. Slutsatsen måste då vara att
alla i landet boende skall ha samma rätt till politiskt inflytande –
oavsett medborgarskap.
Således kan inte heller någon begränsning av kravet på ömsesidighet
försvaras med hänvisning till juridisk eller känslomässig tillhörighet.
Alla som lever i en och samma gemenskap, som de facto är
beroende av varandra, har ett berättigat krav på ömsesidighet i de
politiska relationerna.
Men vi vet också att ömsesidighetsprincipen till sitt innehåll säger
att en begränsning är acceptabel om den i princip kunde accepteras av
alla. Därför är det trots allt möjligt att motivera begränsningar av rättigheter,
inklusive rösträtten, bland dem som tillhör en och samma
gemenskap. Till försvar för att inte helt ut erkänna barns politiska rättigheter
kunde vi till exempel hävda att även barn har goda skäl att
acceptera vissa begränsningar. Frågan är alltså om begränsningarna av
de utländska medborgarnas rösträtt är av den karaktären att de kan
framstå som rimliga även för de utländska medborgarna själva.
De största skillnaderna mellan svenska och utländska medborgares
rättigheter gäller, som påpekats, den nationella säkerheten (Rosas
1985). Utländska medborgare saknar bland annat rätt till skydd och
assistans vid vistelse i utlandet. Deras rätt till rörelsefrihet, mot politisk
registrering och kroppsvisitation kan vidare inskränkas av olika
myndigheter eftersom grundlagen ger dem den befogenheten. Motiven
för dessa inskränkningar är säkerhetspolitiska. Som vi sett har liknande
motiv åberopats för begränsningar av andra politiska rättig-