Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 8 Engagemang och opartiskhet 211
att rökning tillåts och att lyssna på argumenten för och emot. De
skulle också hävda att den demokratiska legitimiteten har sin grund i
den gemensamma deliberationen, inte i omröstningen som sådan
(Cohen 1999; Habermas 1999). Det är det opartiska samtalet som kan
antas leda fram till ett moraliskt riktigt beslut.
Ett moraliskt riktigt beslut om rökning i tågkupén är opartiskt i den
meningen att det rättfärdigas opartiskt, d.v.s. att det bygger på saklig
information och att allas intressen vägts in. (jfr Barry 1995:kap. 3).
Det faktum att den som lider av lungemfysem får som han vill innebär
inte att beslutet är partiskt. Beslutet syftar inte till att gynna en speciell
person, utan att följa en universell moralisk princip. Alla som lider av
lungemfysem har ett rimligt skäl att kräva rökförbud i de utrymmen
där de vistas. Beslutet att förbjuda rökning rättfärdigas av en princip
som gäller lika för alla som befinner sig i samma situation.
Men för att ett sådant beslut skall fattas i demokratisk ordning
krävs att de som röstar (åtminstone en majoritet) vägleds av opartiska
moraliska motiv. Demokratins proceduriella opartiskhet är inte tillräcklig
för att ge beslutet moralisk legitimitet.
Särskilt i ett mångkulturellt samhälle får detta perspektiv på demokrati
viktiga konsekvenser. Rökarna i tågkupén kan naturligtvis inte
hävda att de har rätt att röka därför att det ingår i deras majoritetskultur
att röka. Inte heller den som lider av lungemfysem kan hänvisa
till att det ingår i hans ”kulturella identitet” att han vill andas frisk luft
och slippa dö i lungemfysem.
Ett ”minoritetsskydd” mot rökning i tågkupén är riktigt därför att
det stämmer med en moraliskt rimlig princip som säger att människor
har rätt till liv och hälsa. Men en ”majoritetsrätt” för rökare kan inte
motiveras av en moraliskt rimlig princip.
En förutsättning för att fatta moraliskt riktiga beslut är att man har
sakligt korrekt kunskap om konsekvenserna av olika beslut. Beslutet
att förbjuda rökning grundas både på vetenskaplig kunskap om rökningens
effekter och på en norm som säger att dessa effekter bör undvikas.
Både moraliska och vetenskapliga normer står således över kulturer.
Rökarna kan inte hänvisa till religiösa övertygelser som säger att
sjukdomar är ”Guds straff” eller liknande. Det demokratiska samtalet
måste vägledas av sakinformation som grundas på en sekulär vetenskaplig
kunskapssyn.
I ett samtal där man ställer krav på både saklighet och moralisk
rimlighet kommer man fram till att det är fel att tillåta rökning i tågkupén.
Om alla som deltar i beslutet sätter sig in i den lungsjukes