Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 5 En välfärdsstat för alla? 137
De [iranier] känner till sina rättigheter. […] I grund och botten är det bara det
att de utnyttjar sina rättigheter och det kan många se som att de blir så att säga
besvärliga klienter. Medan exempelvis andra då som somalier, etiopier och
Kosovoalbaner som kanske inte har den utbildningen och som inte vågar ta för
sig, de är det lite enklare att styra och ställa med. 28
Den första intervjupersonen menar att det är förhållandevis mycket
”enklare” att arbeta med invandrarklienter än med ”svenska” klienter.
Det är invandrarklienternas bristande kunskap om det svenska samhället
och myndighetsverksamheten som leder till frontlinjebyråkratens
utökade makt. Intervjupersonen är medveten om situationen och
uttalandet tyder på att hon ser invandrarklienternas utsatta position
inom myndighetens verksamhet som ett problem. Även den andra
intervjupersonen instämmer och pekar på att maktrelationen mellan
frontlinjebyråkrat och klient varierar med klientens etniska tillhörighet,
och lyfter fram de persiska invandrarklienterna, som tillhörande
en grupp som i större utsträckning än andra vet vad de har rätt till och
kan förvänta sig av det svenska systemet. Intervjupersonen är självkritisk
och menar att det är en anledning till att de persiska invandrarklienterna
kan upplevas som ”besvärliga” i myndighetsarbetet. Det
kan vara på sin plats att notera att intervjupersonen pekar på somalier
som en invandrargrupp som i mindre utsträckning än andra artikulerar
eller känner till sina rättigheter. Att så är fallet, parallellt med att
somalier i så pass stor utsträckning tillskrivs (negativa) kulturella
attribut av frontlinjebyråkraterna, innebär att de somaliska invandrarklienternas
utsatthet inom den offentliga förvaltningen riskerar att öka
ytterligare.
Intervjupersonerna lyfter däremot fram ett inslag som påverkar
myndighetsutövningen och indirekt ger invandrarklienten en form av
makt över myndighetssituationen. Invandrarklienter, ofta från samma
etniska grupp, jämför och håller varandra uppdaterade angående
beslut och enskilda frontlinjebyråkraters arbetsförfarande. Således
förekommer det att enskilda arbetsförmedlare eller socialsekreterare är
mer populära än andra av olika anledning. Samtidigt som intervjupersonerna
pekar på fall där en konflikt har uppstått på grund av att till
synes lika situationer har resulterat i för klienterna olika beslut, så är
möjligheten för frontlinjebyråkraten alltid att hävda att fallen ändå
skiljer sig åt på ett antal för myndighetsbeslutet viktiga punkter.
Utgångspunkten i arbete med invandrarklienter är således att den
asymmetriska maktrelationen mellan frontlinjebyråkrat och klient
28 Frontlinjebyråkrat citat 14.