Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 8 Engagemang och opartiskhet 225
regler för hur man skall gå tillväga för att komma fram till välgrundade
gissningar. 14
För Rousseau var demokratin en procedur som syftade till att
närma sig ett slags ”moralisk sanning”, d.v.s. allmänviljan. Samma
perspektiv finns hos deliberativa demokrater, med den skillnaden att
de fäster större vikt vid offentlig deliberation (jfr Habermas 1995).
Både Rousseau och deliberativa demokrater tänker sig att reella
demokratier så långt möjligt skall försöka uppfylla de villkor som
utmärker en ideal beslutssituation. Medborgarna måste drivas av en
moralisk motivation, vara oberoende, kunniga och omdömesgilla. Ett
visst mått av politisk, social och ekonomisk jämlikhet mellan medborgarna
är viktiga deliberativa förutsättningar. Jämlikhet har i detta
sammanhang inget egenvärde, utan ett värde som medel att nå fram
till vad som är rättvist
Det måste, som Brian Barry (1995:197) uttrycker det, råda
”circumstances of impartiality” för att människor skall kunna bortse
från sitt egenintresse i ett samtal om rättvisa. Barry framhåller de
skandinaviska ländernas välfärdspolitik som en metod för att skapa
”circumstances of impartiality”. Även det representativa valsystemet
gynnar opartiska politiska beslut, eftersom minoriteters argument och
intressen blir företrädda (jfr Gargarella 1999).
Om det råder ”circumstances of impartiality” i en reell demokrati
ökar sannolikheten att besluten liknar de som man skulle ha kommit
fram i en ideal beslutssituation. Idén om beslut under en ideal samtalssituation
fungerar som en regulativ idé; den anger ett abstrakt riktmärke
för vilka beslut man bör sträva efter.
Denna föreställning om vad det innebär att fatta moraliskt riktiga
beslut bygger på att det finns ett allmänmänskligt moraliskt förnuft
som är tillgängligt för alla och som gör det möjligt att resonera med
alla om vad som är rätt och fel.
Tanken att alla människor, oavsett kulturell hemvist, har ett moraliskt
förnuft är också utgångspunkten för s.k. sekulariserad naturrätt,
som ligger till grund för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
14 Det finns en likhet mellan den kontraktualistiska föreställningen om moraliska
”sanningar” och Karl Poppers syn på vetenskapliga sanningar (d.v.s. en korrespondens
mellan fakta och påståenden). Sanningsbegreppet fungerar som en metafysisk
regulativ idé (Popper 1972:kap. 10). Vi kan konstruera procedurer som vi tror leder
oss närmare sanningen, men vi kan aldrig vara säkra på att vi nått den. Denna s.k. fallibilistiska
tankegång är central i en liberal tradition. Popper hävdade, i likhet med J.
S. Mill, att det finns moraliska sanningar som vi kan närma oss (se Popper 1994:kap.
18).