Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

8. Engagemang och opartiskhet
Mats Lundström
Ett vanligt argument för demokrati är att den erbjuder en opartisk
procedur för politiskt beslutsfattande (Barry 1991a:kap. 1; Beitz
1989:4–8). Majoritetsprincipen, som är den vanliga demokratiska
beslutsmetoden, är opartisk i den meningen att den behandlar alla
röstande lika och att den inte favoriserar något utfall (Beitz 1989:58–
59). Det är antalet röster som avgör och det spelar ingen roll vem som
röstar på vad.
Även lottning, som varit en viktig beslutsprincip i demokratins
historia, är opartisk i den meningen att den behandlar alla preferenser
och beslutsalternativ lika (Manin 2002).
Demokratins proceduriella opartiskhet är den väsentliga innebörden
av den politiska jämlikhet som demokrati innebär (Dahl 1989,
1992). Men de som deltar i demokratiska beslut behöver naturligtvis
inte vara opartiska i den meningen att de opartiskt försöker väga
samman olika intressen när de röstar. Vissa vägleds av egenintresse
utan att reflektera över om egenintresset är moraliskt rimligt; andra
vägleds av moraliska motiv och kan rösta emot sina egna intressen till
förmån för moraliskt rimliga krav från andra (se Lewin 1993 för en
diskussion). I en demokrati kan den politiska agendan fyllas med
egoistiska såväl som moraliskt motiverade krav och väljarna kan rösta
utifrån vilka motiv de vill. 1
Enligt en s.k. ”liberal” demokratisyn som varit dominerande i USA
och Västeuropa ligger demokratins värde i att den opartiskt aggregerar
medborgares preferenser till ett kollektivt beslut – oavsett vilka preferenser
de har och varför de har dem (Elster 1992; Miller 2002).
Demokratin rättfärdigas ungefär på samma sätt som marknaden i
neoklassisk nationalekonomisk teori (Elster 1992; jfr Downs 1957).
Författaren vill tacka Donald Söderlind för värdefulla kommentarer på tidigare
versioner av denna text.
1 Väljarna behöver inte ens vara rationella i den meningen att de försöker påverka
politiken genom att rösta – eftersom en röst ändå är betydelselös för utfallet. I stället
kan man betrakta valhandlingen som ett sätt att uttrycka en åsikt, d.v.s. som
“expressive voting” (Brennan och Lomaski 1997).