Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 4 Läroplanspoesi och demokratifostran 99
visst ”fack”. Deras ”verklighet” kan således te sig olika beroende på
vilket perspektiv forskaren anammar, de ungas eller de vuxnas (som
dock i det här fallet helt lyser med sin frånvaro). Därigenom är redovisningen
ensidig och grundad på den ena partens utsagor. Ungdomarnas
villkor skall sättas in i den specifika sociokulturella miljö
som de befinner sig i på det sätt de själva uppfattar denna. Upprepade
genomläsningar av elevernas diskussioner i fokusgrupper och fältanteckningar
i anslutning till dem har lett fram till flera temaområden
som i var sitt avsnitt presenteras i det följande.
Upplevd skolplikt: ”Man är så illa tvungen att gå i skolan.”
Skolan uppfattas av åtskilliga deltagare som ett nödvändigt ont.
Många känner sig tvungna att gå där medan andra ser skolan som sin
chans att ”få ett bra jobb” och att ”bli något”. Trots att skolplikten inte
gäller för gymnasieskolan vet vi att många ändå uppfattar skolan som
en ”socialt påtvingad” aktivitet (Ahrne, Franzén och Roman 2000:
161). Gunnar Berg och Erik Wallin (1982:30–31) betecknar grundskolan
som en tvångsorganisation, något som många elever i min
studie försöker göra gällande också för gymnasieskolan. Även i slutbetänkandet
av Kommittén för gymnasieskolans utveckling (SOU
1997:107:27) skriver man att ”ungdomar inser att en gymnasial utbildning
är om inte en garanti så dock en förutsättning för att få ett
arbete”. I fortsättningen menar de att ”man kan tala om en ’obligatorisk’
gymnasieskola”.
Det råder ett för alla skolpliktiga elever ”objektivt tvång” att gå i
skolan, vilket av somliga elever upplevs som ett ”subjektivt tvång” när
de erfar skolans innehåll som ointressant och irrelevant (Persson 1991,
1994). Eleverna kan känna inte bara tvång att gå i skolan, utan även
tvång att plugga hemma (Berggren 2001:278). När frågan kom upp i
fokusgrupperna svarade Elvira att ”man är så illa tvungen” för ”du
måste ha gymnasiekompetens. Hur skall du få jobb?” Tjejernas
inställning i denna fråga illustreras här:
Sedina, Meliha (samtidigt): Man måste (gå i skolan) -
Senada: = för att lära sig.
Senada: = Man måste ju inte det. Gymnasiet är inte obligatoriskt.
Sedina: = Ja, men man måste ju.
Sabina: = Med dagens läge så är det nästan obligatoriskt. Det är inget val man
har utan nästan alla skall gå. Annars blir det inget mer. (5)