Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

236 Mats Lundström
Avslutande kommentar
När statsmakten väljer åtgärder för att integrera medborgare politiskt i
den svenska demokratin (både utlandsfödda och svenskfödda) blir
ställningstaganden i grundläggande frågor om demokratins värde och
mål ofrånkomliga. De integrationspolitiska åtgärderna får olika inriktning
beroende på vilken demokratisyn man utgår ifrån.
Denna artikel har haft två utgångspunkter. Den första är att
demokratin har ett värde som medel, inte som mål i sig. Varken folkmakt
eller folkviljans förverkligande är demokratins viktigaste värde.
Värdet av demokrati, liksom med varje politisk ordning, bestäms av i
vilken utsträckning den leder till en moraliskt acceptabel politik.
Den andra utgångspunkten är att moral handlar om att kunna rättfärdiga
sina handlingar inför andra. Vad som är moraliskt acceptabelt
bestäms av vad man kan komma överens om i ett informerat och
opartiskt samtal. Avgörande för demokratins moraliska legitimitet är
medborgarnas vilja och förmåga att delta i ett sådant samtal.
I ett sådant samtal kan traditioner och kulturella normer vara en
utgångspunkt, men inte en normkälla. Normkällan är medborgares
självständiga och kritiska reflexion i ett demokratiskt samtal.
Dessa utgångspunkter kan synas vara abstrakta och orealistiska.
Men alla moraliska principer är orealistiska i den meningen att de aldrig
kan realiseras fullt ut. De anger ett riktmärke som man bör sträva
mot. Även idén om universella mänskliga rättigheter är orealistisk i
den meningen att den förmodligen aldrig kommer att realiseras i alla
delar av världen – kanske inte ens i en majoritet av världens stater. Det
finns i nuläget ingen politisk enighet om rimligheten i FN:s deklaration
om mänskliga rättigheter.
Inte heller i en reell demokrati kommer medborgare att vara överens
om vilken politik som är moraliskt rimlig, även om man samtalar
enligt de principer som den deliberativa demokratin föreskriver. Trots
att medborgare resonerar opartiskt och sakligt kan de komma till olika
slutsatser Men det hindrar inte att en genomtänkt konsensus kan tjäna
som riktmärke för ett demokratiskt samtal. Det är också lättare att
acceptera att bli ”överkörd” i principfrågor om man vet att majoriteten
ansträngt sig att resonera opartiskt (Manin 1987, Christiano 1999).
I ett mångkulturellt samhälle uppstår politiska konflikter som rör
grundläggande moraliska principfrågor. De kan gälla synen på homosexualitet,
relationen mellan män och kvinnor, religiös klädsel i olika
sammanhang eller djurs rättigheter.