Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 7 Ur askan i elden? 181
avspegling och konfliktprevention. Avspegling innebär att parlamentet
reflekterar samhällets mångfald genom att etniska företrädare återfinns
bland riksdagsledamöterna. Grundtanken är att olika politiska
intressen ska företrädas, inte olika personliga attribut. Därför kan
endast de grupper som har politisk relevans komma ifråga. I etniskt
delade samhällen är dessa etnopolitiska grupper.
Men avspeglingstanken är inte unik för etnopolitiskt delade samhällen.
Även i andra samhällen eftersträvas avspegling. Proportionella
valmetoder omvandlar väljarnas röster till en mandatfördelning som
motsvarar stödet för olika politiska partier. Strikt proportionalitet uppnås
bäst då hela landet behandlas som ett valdistrikt, såsom i Israel
eller Nederländerna. Valsystem utan krav på att partier erhållit en viss
andel av rösterna för att erhålla mandat underlättar representation av
små grupper (Lijphart 1994).
De flesta länder är emellertid indelade i flera valkretsar för att tillgodose
geografisk såväl som ideologisk representation. Riksdagsledamöterna
representerar sålunda både en viss valkrets och ett politiskt
parti. På så vis uppnås ett närmare samband mellan politiker och
väljare. Sverige är till exempel indelat i 29 valkretsar vid val till de
349 riksdagsplatserna. 310 platser är i förväg fördelade på valkretsarna
i förhållande till antalet röstberättigade. Det medför att
Gotland har två valkretsplatser medan Stockholm har 39 ledamöter.
Förutom dessa fasta valkretsmandat fördelas 39 utjämningsmandat
efter valet för att nå en så proportionell fördelning som möjligt mellan
partierna i landet (SFS 1997:157:kap. 2, § 2). Systemet avspeglar både
geografisk och ideologisk mångfald. Skälet för denna dubbla representation
är antagandet att människors intressen delvis formas av var
de bor. Genom representation av både glesbygd och stad, norra och
södra Sverige avspeglas hela befolkningen i Sveriges riksdag.
I samhällen där politisk mobilisering sker kring etniska skiljelinjer,
är dubbel representation avgörande för systemets legitimitet. Om
människor inte får möjlighet att föra fram de politiska intressen som är
knutna till deras primära identitet blir politiken oviktig. Då ökar risken
för att de tar till utomparlamentariska metoder för att påverka samhället.
Syftet med etnisk kvotering är att förhindra att etnopolitiska minoritetsgrupper
permanent utestängs från politiskt inflytande. Genom
garanterad inklusion erkänns gruppens rätt att delta i det politiska
livet. Konstitutionell kvotering går ofta ett steg längre och innebär att
gruppen erkänns som statsbärande folk. Etnisk kvotering kan förmå
utbrytargrupper att lägga ner vapnen och framföra sina politiska
intressen med fredliga medel så att deras krav på politiskt inflytande