Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

208 Mats Lundström
Demokratin ger väljarna den politik de vill ha och marknaden ger
konsumenterna de produkter de vill ha. Konsumenten är suverän på
marknaden och väljaren är suverän i politiken. Både demokratin och
marknaden betraktas, enligt detta perspektiv, som värdeneutrala redskap
för att tillfredsställa medborgares preferenser.
Inom svensk demokratiforskning har denna demokratisyn haft ett
dominerande inflytande alltsedan Jörgen Westerståhl (1970) startade
sitt kommunalforskningsprogram i början av 1970-talet. Han betraktade
”åsiktsrepresentativitet” mellan väljare och valda som det avgörande
utvärderingskriteriet när man skall bedöma hur väl demokratin
fungerar (se Lundström 2001b och Boström 1988 för en diskussion).
Bland valforskare betraktas åsiktsrepresentativitet alltjämt som det
viktigaste måttet på demokratins kvalitet (se t.ex. Gilljam och Holmberg
1995). 2
Idén att åsiktsrepresentativitet är ett demokratiskt kvalitetsmått
bygger på en normativ idé om att demokratins värde ligger i dess förmåga
att genomföra folkviljan med avseende på beslut (Beitz
1989:55). Demokratin anses ha ett värde som en social valprocedur
där medborgarnas preferenser skall återspeglas i ett kollektivt beslut –
oavsett vilka preferenser de har och oavsett hur de formats. Om medborgarna
t.ex. vill genomföra en invandrarfientlig immigrationspolitik
så ligger demokratins värde i att medborgarna kan fatta ett kollektivt
beslut om att genomföra en sådan politik.
Enligt ett annat perspektiv, som är utgångspunkten för den här artikeln,
består demokratins värde i att den kan få väljare och politiker att
inse vad som är moraliskt riktigt och fatta politiska beslut i enlighet
med denna insikt. Det viktigaste argumentet för demokrati är således
inte att den ger medborgarna makt, utan att makten används för att
genomföra moraliskt rimliga beslut.
Idén om att demokrati kan vara en epistemisk metod, d.v.s. en
metod för att nå gemensam moralisk kunskap är en gammal tanke.
Både J. J. Rousseau och J. S. Mill anförde epistemiska argument för
demokrati (se Estlund 1999; Grofman och Feld 2002; Nelson 1980).
2 Man kan naturligtvis välja åsiktsrepresentativitet som utvärderingskriterium, men
det finns ingen värdeneutral logik som säger att detta är det enda rimliga måttet på en
väl fungerande demokrati. Om man vill välja ett mått på graden av demokrati som
följer ur demokratibegreppet, bör det mäta graden av medborgarkontroll av politiska
beslutsfattare. Westerståhl hävdade att det ligger i begreppet folkmakt att väljarnas
och de valdas åsikter i politiska sakfrågor bör sammanfalla (Westerståhl 1970). Men
den slutsatsen kan man inte dra. Väljarna kan välja politiker som inte delar deras
åsikter och samtidigt utöva kontroll över dem. Det ligger inte nödvändigtvis i demokratibegreppet
att väljarna skall rösta fram politiker som de delar åsikter med (se
Lundström 2001a för en mer utförlig diskussion).