Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

40 Ludvig Beckman
något motsägelsefullt när Peter Eriksson (mp) förespråkar rösträtt för
utländska medborgare samtidigt som rösträtten beskrivs som ”en av de
grundläggande medborgerliga rättigheterna” (se motion 2002/03:
Sf289).
Hur kopplingen mellan medborgarskap och rösträtt bör se ut är
således omtvistat. De som förespråkar en fortsatt stark koppling
åberopar dess historiska betydelse. Tanken tycks vara att vi faktiskt
talat om rösträtten som ett privilegium för medborgarna i ett land. I
reservationen till Rösträttskommitténs förslag, liksom i tidigare
yttranden från konstitutionsutskottet, har de borgerliga partierna
hävdat att det finns ett starkt historiskt samband mellan medborgarskap
och rösträtt. Även Tomas Hammar gör en sådan
iakttagelse. Hammar (1990:179) menar att de borgerliga partiernas
påpekande är korrekt men hävdar också att det inte utesluter att ett
fortsatt samband mellan rösträtt och medborgarskap kan ifrågasättas.
Den rådande uppfattningen tycks dock vara att det finns ett begreppshistoriskt
samband mellan dessa båda föreställningar. Är det så?
Huruvida det historiska sambandet kan anses existera eller inte
beror på vilket material vi studerar. Det tycks riktigt att kampen för
allmän och lika rösträtt i Sverige under senare delen av 1800-talet
formulerades som ett krav på medborgarrätt. I ett oändligt antal
avslagna riksdagsmotioner argumenterade radikala liberaler och, så
småningom, socialdemokrater för en vidgad rösträtt utifrån medborgarskapets
innebörd. Likaså talades det i rösträttsrörelsens
pamfletter om rösträtten som något som borde tillkomma varje svensk
medborgare (Thyselius 1902).
Utgångspunkten för rösträttsrörelsens argumentation var emellertid
just det faktum att svenska medborgare enligt gällande rätt saknade
fullständiga politiska rättigheter. Det måste tyda på att det ur språklig
och begreppslig synpunkt inte ansågs vara orimligt att skilja medborgarskapet
från rösträtten. För rösträttens anhängare fanns det säkerligen
en retorisk poäng i att formulera kraven på allmän rösträtt som ett krav
på medborgarrätt. Genom att anknyta till etablerade begrepp kunde
trovärdighet vinnas för den egna ståndpunkten. Men det innebär inte
per automatik att innebörden av begreppet medborgarätt var entydigt
eller att rösträtten var en del av dess betydelse. Argumentet för allmän
rösträtt var knappast att en bibehållen graderad och därmed
exkluderande röstskala bröt mot ”medborgarrättens” språkliga innebörd.
Om vi vidgar perspektivet blir den svaga kopplingen mellan rösträtt
och medborgarskapsbegreppet än mer tydlig. I historiskt inflytelserika
dokument omtalas rösträtten inte sällan som en mänsklig