Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 3 ”En av 1,8 miljoner!”: Röster från ett monokulturellt partiliv 79
De(t) som inte riktigt ansågs ”passa in i mallen” för ”hur vi är” och
för ”det vi står för” kom att betraktas som i ett eller annat avseende
”avvikande”. Samhällslivet kom sedermera att struktureras enligt
dessa monokulturella principer. En föreställd ”svenskhet” blev en
självklar utgångspunkt utifrån vilken världen betraktades.
Etnisk tillhörighet blev avgörande för demokratins sätt att fungera
allteftersom de praktiker av inne- och uteslutning som nationsbyggandet
bar på integrerades som självklara logiker i det ”demokratiska
maskineriet”. Demokrati antogs självklart förutsätta folklig gemenskap
och, mer precist, en kulturellt homogen befolkning. Det blev,
enligt denna nationaldemokratiska föreställningsram, snarast omöjligt
att ens föreställa sig demokratiska styrelseformer bortom en nationell/nationalstatlig
inramning.
Nationen blev tillsammans med tanken om kulturell homogenitet
den självklara grund på vilken partiväsendet byggdes. Man kan säga
att partiväsendet har utgått från och befäst en specifikt ”nationell”
föreställningsram. 16 Det går att se flera klara paralleller mellan just
denna seglivade föreställningsram och de erfarenheter som åtskilliga
av de intervjuade har av dagens svenska partipolitiska liv.
Rörelser för fördjupad demokrati
Den nationella föreställningsram som etablerades i och med nationalbyggandet
är emellertid inte homogen, stabil och given på förhand,
även om den många gånger må presenteras så. Den är snarare både
konfliktfylld och historiskt föränderlig. Vi ser idag också en förskjutning
i sättet att se på ”svenskhet” och ”invandrarskap”, där föreställningen
om att demokrati förutsätter kulturell homogenitet allt mer
luckras upp. 17
Detta sker emellertid inte automatiskt, vilket många idag tycks
föreställa sig. Är det något vi kan lära oss av historien så är det att
makt och inflytande inte omfördelas av sig självt, utan att det snarare
förvärvas eller tillkämpas genom långvarig organisering. Sociala och
16 När politiska institutioner väl har etablerats reflekterar de, inte sällan, just de
realiteter och konfliktmönster som var framträdande då de grundades. Institutioner
tenderar därvidlag att ha en viss, inneboende ”tröghet”. Lipset och Rokkan (1985) har
exempelvis på ett övertygande sätt visat hur det västeuropeiska partisystemet växte
fram under en bestämd historisk epok och hur det därefter har tenderat att konservera
de intressekonflikter som då var de mest tongivande, inte minst de mellan stad och
landsbygd, arbete och kapital.
17 Hardt och Negri (2003) går till och med så långt som att hävda att vi lever i en
global, ”imperie-” snarare än ”nationsbunden”, tidsålder.