Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

”Intellektualismens moral”
Kapitel 8 Engagemang och opartiskhet 231
Det är svårt att ändra traditionella normer och föreställningar genom
dekret och förbud. Inga övertygelser, inte heller övertygelsen om nödvändigheten
att förutsättningslöst lyssna på argument, kan kommenderas
fram.
Ytterst handlar det om medborgarnas egna val av motiv att delta i
politisk debatt och i en demokratisk maktutövning. Här har alla ett
ansvar inför sig själva och inför andra. Ett sätt på vilket medborgarna
kan förvalta detta ansvar är att via demokratiska procedurer bestämma
att statsmakten befordrar ett sådant ansvarstagande.
Statsmakten kan t.ex. via utbildningspolitiken ta ställning för en
deliberativ demokratisyn och de politiska dygder som den förutsätter
(se Dagger 1997; Gutman 1987). Dessa dygder handlar dels om att
delta i ett offentligt politiskt samtal, dels om att argumentera enligt
vissa normer – normer som kan vara kontroversiella i ett mångkulturellt
samhälle.
Man bör, åtminstone i det offentliga samtalet, följa en ”intellektualismens
moral” av det slag som den svenske filosofen och religionskritikern
Ingemar Hedenius (1949, 1958) försvarade. Enligt denna
moral bör man inte tro på något utan ”förnuftiga skäl” (se Bergström
2002 för en diskussion). Med ”förnuftiga skäl” avsågs skäl som refererar
till intersubjektivt prövbara förhållanden (evidens). Ungefär
samma krav ställer deliberativa demokrater och politiska liberaler på
individer som deltar i ett offentligt samtal; man måste åberopa argument
som andra kan kontrollera. Rawls (1995:54) hävdar i en ofta
citerad formulering att medborgare måste acceptera ”the burdens of
judgement”.
Kontraktualismen föreskriver ömsesidighet i moralisk argumentation;
man måste acceptera att motparten får anföra samma typ av
argument som man själv. Om jag hänvisar till ett visst intresse eller en
viss övertygelse, måste jag acceptera att motparten hänvisar till
samma intresse och övertygelse. Om jag vägrar att bli behandlad på ett
visst sätt i en viss situation måste jag acceptera att alla andra har rätt
att slippa bli behandlade på samma sätt i samma situation.
Om, för att ta ett exempel om djurskydd, svenskfödda vägrar att
acceptera förbud av älgjakt trots att det innebär djurplågeri, bör de
också acceptera rituell slakt trots att det innebär djurplågeri – och
omvänt.