Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

8 Per Strömblad och Karin Borevi
och infödda svenskar. Som vi redan har kunnat notera betyder detta
inte att alla människor som invandrat till Sverige är frånvarande i politiken.
Men likväl påvisar såväl enkla som mer avancerade jämförelser
(i vilka man också tar hänsyn till andra bakgrundsfaktorer) systematiska
skillnader till de invandrades nackdel (jfr Petersson,
Westholm och Blomberg 1989:198–203; Bäck och Soininen 1996,
1998; Petersson m.fl. 1998:92–94; Adman och Strömblad 2000; SCB
2003a, 2003b).
Sambandet har sannolikt framträtt allra tydligast i fråga om valdeltagande;
detta eftersom det i form av officiell statistik finns en rik
källa för observationer rörande just denna form av politiskt deltagande.
Individer som tillhör befolkningskategorin invandrade tenderar
att utnyttja sin rösträtt i lägre grad än infödda svenskar. För att endast
nämna ett par siffror deltog, enligt Statistiska centralbyråns valdeltagandeundersökning,
83 procent av de röstberättigade infödda svenskarna
i 2002 års riksdagsval; medan motsvarande andel i gruppen
utlandsfödda endast var 67 procent. 4 De invandrade tycks emellertid
inte heller kompensera detta genom att på andra sätt vara aktiva i det
politiska livet. Tvärtom ger tidigare forskning vid handen att mönstret
upprepas även när det gäller andra former av politisk aktivitet; såsom
engagemang i politiska partier, deltagande i manifestationer, och påverkansförsök
via kontakter med beslutsfattare (Adman och Strömblad
2000:16–22).
Syftet med den här boken är nu inte att upprepa dessa väl belagda
samband mellan invandrarskap och politiskt engagemang. I de studier
vi har samlat här utgör tidigare forskningsresultat snarast en utmaning.
Ovan nämnda indikationer på bristande politiskt jämlikhet motiverar
tvivelsutan sökandet efter rimliga förklaringar till rådande situation,
och – därmed – kvalificerade förslag på hur den kan förändras.
4 Denna skillnad i valdeltagande verkade dessutom ha ökat något i jämförelse med det
närmast föregående riksdagsvalet 1998, en ökning som dock inte var statistiskt säkerställd
(SCB 2003a:8). Mönstret upprepas också för valdeltagande i kommunala val, i
vilka utländska medborgare under vissa förutsättningar har rösträtt (se här t.ex. SCB
2003b:11). Exempelvis röstade endast 35,1 procent av de röstberättigade utländska
medborgarna vid valet till kommunfullmäktige 2002, medan det totala valdeltagandet
i detta val var 77,9 procent (SCB 2003b:4). På basis av denna information, jämte
uppgifter om andelen röstberättigade i respektive grupp (SCB 2003c:6), kan vidare
valdeltagandet bland svenska medborgare i detta val beräknas till 80,0 procent (jfr
Strömblad 2003:110–113). Vad gäller de utländska medborgarnas valdeltagande noteras
ingen nedgång i relation till föregående val; men däremot en mycket tydlig sådan
sedan mitten av 1970-talet, då utländska medborgare fick rätt att rösta i kommunala
val (se vidare Dahlström och Möller i denna volym).