Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

Kapitel 2 Demokratin och debatten om de utländska medborgarnas rösträtt 31
påverka de politiska besluten. Begränsningar av rösträtten anses följaktligen
vara förenliga med människors moraliska jämlikhet. Men
utgår vi från att det viktiga är att respektera människors moraliska,
inte deras politiska, jämlikhet öppnar sig samtidigt ett sluttande plan
som det är svårt att stanna kvar på. Är det alls viktigt att respektera
principen om allmän och lika rösträtt om det vi egentligen eftersträvar
är förverkligandet av människors moraliska jämlikhet? Som påpekats
har liknande idéer inte sällan åberopats för att försvara påtagligt
hierarkiska eller auktoritära institutioner. Människors ”inre” jämlikhet
tillgodoses bäst i en ordning som karaktäriseras av ”yttre” ojämlikhet
(Hansson 1989:109–12).
Vi ställs således inför ett dilemma. Ju starkare vi knyter samman
moralisk och politisk jämlikhet desto svårare tycks det vara att försvara
någon som helst begränsning av rösträtten. Men om dessa
principer knyts svagare till varandra blir slutsatsen istället att alla
begränsningar tycks tänkbara. Slutsatsen är att den politiska jämlikheten
är oförmögen att på egen hand ge vägledning i frågan om vilka
rösträttsbegränsningar som är acceptabla i ett demokratiskt styrelseskick.
En demokrati utan politisk jämlikhet är förmodligen otänkbar.
Men det tycks också vara fallet att den politiska jämlikheten inte själv
förmår förklara när, om någonsin, begränsningar av den demokratiska
rösträtten är försvarliga.
Den politiska ömsesidigheten
Nyckeln till en förståelse av när rösträttsbegränsningar är legitima
måste således sökas någon annanstans. Mitt förslag är att den står att
finna i den rättvisetanke som demokratin kan anses rymma. En inflytelserik
uppfattning är att relationerna mellan människor är rättvisa om
de är ömsesidiga. En relation är ömsesidig om den är acceptabel för
alla parter. 13 Demokratin kan betraktas som ett försök att institutionalisera
idén om att maktrelationerna mellan människorna i ett samhälle
bör präglas av ömsesidighet. De som har makt över mig har också jag
makt över, och de jag har makt över har också makt över mig. Att
styra och att styras (”to rule and to be ruled”) är demokratins grundläggande
tanke och har sina rötter i den klassiska demokratimodellen
(Held 1996:33).
13 Se t.ex. Rawls (2001:24) som klargör innebörden av reciprocitetskriteriet som att
”de som föreslår samarbetsvillkor […] måste tro att det åtminstone är rimligt för andra
att acceptera dem”.