Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

30 Ludvig Beckman
till exempel vid en aktiebolagsstämma, är påverkan även i princip
omöjlig för dem med ett litet antal röster. Skillnaden mellan de med få
röster och de som helt saknar röster försvinner därmed i praktiken. Det
talar för att det inte finns någon relevant skillnad mellan ojämlik fördelning
av antalet röster och ojämlik fördelning av rätten att rösta.
Politisk jämlikhet torde således vara lika oförenlig med båda dessa
förhållanden.
Ytterligare ett argument för en sådan tolkning av principen om
politisk jämlikhet är att endast den kan förklara varför vi skulle motsäga
oss införandet av olika rösträttsåldrar för olika grupper. I England
mellan 1918 och 1928 erhöll männen rösträtt vid 21 men kvinnor
först vid 30 års ålder. 12 Om vi anser detta vara ett problem för den
politiska jämlikheten anser vi inte endast att graderingar av rösträtten
är problematiska men också att frånvaro av rösträtt är ett problem. Det
som skilde en 25-årig man från en 25-årig kvinna i 1920-talets England
var inte graden av politiskt inflytande men frånvaron av densamma
för kvinnorna. Endast om människors politiska jämlikhet antas
följa ur deras moraliska jämlikhet kan en ordning med olika rösträttsåldrar
för olika grupper i samhället kritiseras. Slutsatsen tycks således
vara att begränsningar av rösträtten alltid befinner sig i konflikt med
idén om politisk jämlikhet (se Miller 1986).
Samtidigt är den slutsatsen problematisk. Om det är en underliggande
jämlikhetstanke som motiverar den politiska jämlikheten
tycks det vara svårt att motivera några som helst avgränsningar. Inte
bara barn och ungdomar måste från den utgångspunkten anses ha rätt
till politiskt inflytande. Samma slutsats tycks oundviklig vad beträffar
varje annan individ. En sådan jämlikhetstanke leder vidare mot global
demokrati, en världsstat till vilken alla har lika rätt till politiskt inflytande.
Historiskt sett har också en sådan slutsats framstått som tilltalande
för jämlikhetens tillskyndare.
Problemet upphör emellertid om vi anser att sambandet mellan
politisk och moralisk jämlikhet är svagare. Det har ofta påpekats att
principen om alla människors moraliska jämlikhet inte nödvändigtvis
medför att alla skall ha rätt till politiskt inflytande (Beitz 1989:6–10).
Vi kan till exempel anta att barn och ungdomar är moraliska jämlikar
och att deras intressen och människovärde därför bör respekteras i
samma utsträckning som andra människors. Men många skulle samtidigt
hävda att detta inte innebär att barn och ungdomar bör ha rätt att
12 Blais m.fl. (2001:51) nämner fler exempel där rösträttsåldern varit olika för olika
grupper. Till exempel tillämpades i Finland 1869–1906 ett system enligt vilket
åldersgränsen för stadsbor var 24 år samtidigt som den var 21 för landsortsbor.