Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

62 Magnus Dahlstedt
Idag spelar det ingen roll vilket parti man tillhör. […] Vi har träffat de som är
från Vänsterpartiet. De har problem. Vi [Miljöpartiet] har problem. S har problem.
Folkpartiet har problem. […] Vi ser att det finns diskriminering. Vi ser
att det finns problem för invandrare att komma upp. Vi försöker att hjälpa varandra,
över partigränserna. […] Vi finns, vi har politiska intressen, men vi
känner oss utanför, vi känner oss maktlösa.
I denna och liknande utsagor riktas skarp kritik mot tendenser att
ensidigt betona enskilda individers ansvarstagande och betydelsen av
symboliskt handlande. En politiker säger exempelvis följande, i polemik
mot de som betonar det positiva i partiernas symboliska handlande:
Jag tycker att symboliska handlingar kan vara en risk och ett sätt att tysta ner
människor: ”Vi har gjort någonting, nu”. Det blir som en form av Alvedon
eller någonting, bara för att ”Ja, vi har gjort symboliska handlingar. Det
räcker. Vi är nöjda med det!”
Även om somliga förespråkar en positiv berättelse och samtalen pendlar
mellan de bägge berättelserna, så är det ändå den mer kritiska
berättelsen som dominerar samtalen.
Klyftan mellan de bägge perspektiven tydliggörs särskilt väl i följande
ordväxling, mellan två tjänstemän. Den ena, Khalid, tillhör
medelklassen och är själv politisk företrädare. Den andra, Hiwa, har
en bakgrund som föreningsaktivist och är sedan länge boende i den
förort där han och Khalid båda arbetar.
Khalid: Jag tycker att politik är väldigt mycket upp till mig och Hiwa, hur vi
tar steget. […] Tycker du att vi ska ha fler representanter i riksdagen, i kommunfullmäktige,
i andra beslutsfattande organ, så var så god! Då ska du själv
ta steget och skapa en sådan möjlighet. Så länge du inte mött några hinder, så
kan du inte säga att vägen är stängd. Du kan till och med se att du får skjuts,
du går före många andra som är duktiga, bara för att du är invandrare. Det är
det som jag har känt. Jag tycker att jag har blivit särbehandlad, bara för att jag
är invandrare. För det fattas invandrare bland dem. De vill ha mångfald i varje
grupp som de bildar. De kvoterar in mig, bara för att jag är invandrare. Det
känns så. […] Så jag tycker alltså att klimatet idag är väldigt gynnsamt för
invandrare att komma in i det politiska systemet och ta positioner. Och jag har
känt att från längst till vänster, till mittenpartierna och moderaterna har man
en sådan möjlighet. Spelrummet är väldigt brett. […] Så en orsak till att vi
idag inte har så många representanter är att jag tycker att vi invandrare är rätt
så passiva. Det borde finnas mer intresse, vilja att vara med.