Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

7. Ur askan i elden?
Om etnisk kvotering som medel för
politisk integration
Anna Jarstad
I samhällen där en större grupp människor står utan politiskt inflytande
har reserverade platser i parlamentet använts som en metod att
säkerställa gruppens politiska integration. Metoden har också använts
i fördemokratiska samhällen så som Osmanska riket för att inkorporera
etniska minoriteter. Under kolonialtiden reserverades ofta platser
för lokalbefolkningen i de styrande organen. På senare tid har kvinnor,
invandrare, unga och funktionshindrade kvoterats till olika funktioner
för att bryta den dominans av vita, medelålders män som rått i många
länder.
I Sverige har krav på kvotering av invandrare förts fram i olika
sammanhang: ”Kvotera in invandrare i partiet” uppmanade en socialdemokratisk
arbetsgrupp statsminister Göran Persson på DN Debatt
1996. De skrev att det ”utanförskap som skapas genom arbetslösheten
och som drabbar invandrare i högre grad förstärks av ett politiskt
utanförskap.” Kvotering, menade de, är nödvändig för att bättre ta till
vara ”invandrares erfarenheter”, men också ur ”strikt demokratisk
utgångspunkt” (Green m.f1. 1996).
Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet,
har visat att invandrade kvinnors representation i politiska församlingar
i Norden är i det närmaste obefintlig och menar att det krävs
kvotering för att åstadkomma ett ”historiskt språng mot integration
och jämställdhet” (Lewenhagen 2003). 1
Demokrati- och integrationsminister Mona Sahlin, beskrev år 2000
en situation där den totala öppna arbetslösheten var fyra procent
medan arbetslösheten bland personer födda utanför EU uppgick till 17
procent. Hon menade att positiv särbehandling behövs för att minska
1 Se även Global Database of Quotas for Women, en databas om kvoter för politisk
representation av kvinnor.