Engagemang, mångfald och integration. Om möjligheter och hinder ...

5. En välfärdsstat för alla?
Frontlinjebyråkrater och
invandrarklienter
Isabell Schierenbeck
Välfärdspolitiken utgör en viktig del i invandrares möjlighet till deltagande.
Länderjämförande studier visar till exempel att invandrares
möjlighet till delaktighet i det nya samhället delvis bestäms av i vilken
utsträckning de får ta del av välfärdsstatens offentliga program (Dörr
och Faist 1997; Menahem och Lerner 2001; jfr även Lawless och Fox
2001; Schneider och Ingram 1993, 1997; Soss 1999). Det är därför
rimligt att tillmäta dessa institutioner och den myndighetsutövning
som utmärker dem ett betydande ansvar för det faktiska integrationsutfallet.
1
I mötet mellan invandrare och myndighet realiseras invandrarpolitiken.
Den praktiska politiken utformas till stor del av tjänstemän
som arbetar i enlighet med ett mer eller mindre begränsat handlingsutrymme.
I många fall har tjänstemannen direkt och kontinuerlig
kontakt med klienten under en längre period allt medan invandraren
successivt blir en del av det nya samhället. De så kallade frontlinjebyråkraternas
myndighetsutövning blir därmed avgörande för att vi
skall kunna förstå och förklara den offentliga politikens utfall (Brodkin
1997; Eriksen 2001; Lipsky 1980; Winter 2002). 2
1 I texten görs åtskillnad mellan en stats invandringspolitik och invandrarpolitik
(integrationspolitik). Invandringspolitik syftar på den politik som riktar sig till invandrare
innan de har kommit till landet t.ex. visumregler och medborgarskapslagar,
medan invandrarpolitiken handlar om åtgärder riktade mot invandrare när de befinner
sig i landet t.ex. olika integrationspolitiska program.
2 Hans Esping (1984:76) introducerade termen ”gräsrotsbyråkrat” och termen tillhör
idag de mer etablerade (se även Johansson 1992). På senare år har ”närbyråkrat”
(Sannerstedt 2001) och ”frontlinjebyråkrat” (Rothstein 1994) introducerats. ”Frontlinjebyråkrat”
förtydligar enligt mig bilden av en tjänsteman som snarare än att vara
nära gräsrötterna och samhällsmedborgarna bildar en front i mötet med samhällsmedborgarna.
Termen speglar i mycket den förändring och utsatthet som utmärker
tjänstemännens arbetssituation i den reviderade välfärdsstaten.